Fru talman! Miljöpartiet är ett utvecklings- och forskningsparti. Vi tror att vi genom forskning kan bättre förstå den värld vi lever i och dessutom göra den bättre.
Forskningen främjar det demokratiska samhället genom att stödja tanke- och yttrandefrihet och ett kritiskt tänkande. Forskningen bidrar till en hållbar utveckling ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Därför är det viktigt att ha ambitionen att Sverige ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation. Det vidgar vår samhällsdebatt och stärker oss inför de utmaningar som vi står inför.
Investeringar i forskning återbetalar sig i form av kunskap och utveckling av samhället. Det gäller över hela landet. I ännu högre grad än i dag behöver det gälla just hela landet. Ett gott forskningsklimat möjliggör spännande samarbeten mellan akademi, näringsliv och offentliga sektorn, vilket ger möjlighet till utveckling och nytänkande.
Det är även så att den ideella sektorn i större utsträckning borde komma i fråga för samarbete mellan akademin och forskningen. 48 procent av Sveriges befolkning uppger att de är ideellt engagerade. Men som forskningsfält är den ideella sektorn liten, och framför allt är återkopplingen till och appliceringen av forskningsresultat i organisationer och föreningar liten. Det är synd.
Fru talman! Miljöpartiet vill se ett resursfördelningssystem där fakultetsanslagen tilldelas efter kvalitetskriterier. Vi var på väg att få ett sådant system under 2009 när Högskoleverket, SUHF och SFS tillsammans lade fram ett förslag om att resurser skulle fördelas efter utvärdering av enskilda utbildningars kvalitet på de olika lärosätena.
Regeringen gav då Högskoleverket i uppdrag att fortsätta utveckla utvärderingssystemet men behöll utformningen av resursfördelningssystemet hos sig själv på Utbildningsdepartementet. Resultatet blev en proposition som inte var förankrad i sektorn och som inte tog hänsyn till kvaliteten i utbildningen, utan tog mer hänsyn till genomströmningen. Högskoleverket beskrev förslaget som att "departementet har lekt högskoleverk och tagit fram ett amatörmässigt förslag".
Det är svårt att överblicka konsekvenserna av den fördelningsmodell som regeringen just har genomfört. Det kommer förmodligen att missgynna framför allt de yngsta universiteten. Därför är det viktigt att det utvärderas noggrant i syfte att se att utformningen tillgodoser de uppsatta syftena och premierar kvalitetsstärkande åtgärder på ett sätt som inte systematiskt missgynnar vissa typer av lärosäten.
Det hade varit intressant att höra av regeringen varför den lägger mycket tid på att peta i detaljer och låter bli att lyssna på sektorn själv - universiteten, studenterna och Högskoleverket.
Fru talman! Doktoranders studie- och anställningsvillkor är en av förutsättningarna för kvalitativ forskning på universitet och högskolor. Det är viktigt att doktorander erbjuds en trygg anställning. En försörjning med stipendier och bidrag är alltför osäker; dessutom riskerar det att äventyra kvaliteten i forskningen. Om detta borde det inte råda något tvivel.
Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lade i utbildningsutskottet fram ett förslag som gick ut på att regeringen tillsammans med lärosäten och externa finansiärer ska utarbeta en överenskommelse kring hur dagens stipendier bättre kan kanaliseras genom lärosätena själva och på så sätt bli en del i fasta och trygga anställningar för doktoranderna. Det skulle vara ett första steg för att göra vägen till forskningen och universiteten mer attraktiv för ännu fler.
Allianspartierna motsatte sig dock en sådan ordning. I stället för att ta ställning för bra anställningsvillkor, en trygg forskarutbildning och ett gott forskningsklimat för doktoranderna valde allianspartierna att belägga förslaget med dimridåer genom att prata runt frågan.
För att avskräcka oss och andra från att driva på för en överenskommelse kring stipendierna för doktoranderna har allianspartierna här och där hävdat att det kommer att kosta 200 miljoner kronor - en summa som de inte har något riktigt underlag för.
Samtidigt finns nästan 13 miljarder kronor i forskningsmedel outnyttjade på universiteten och högskolorna, enligt Riksrevisionen. Även dessa medel kan nyttjas bättre om viljan finns. Jag kan bara tolka det som att allianspartierna inte är intresserade av att förbättra doktorandernas situation.
Om Sverige ska förbli en stark forskningsnation har goda villkor för att rekrytera de bäst lämpade till forskningsutbildningen en central roll. Med vår reform skulle vi även kunna förbättra förutsättningarna för en mer lärarledd undervisning inom grundutbildningen, något som det finns stort behov av i dag.
Nära hälften av den undervisande och forskande personalen på högskolor och universitet i Sverige kommer att gå i pension inom tio år enligt uppgifter från Högskoleverket. Just därför är det hög tid att bereda väg för en ny generation forskare.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 6, 8 och 10.