Fru talman! Allra först har jag en invändning mot den historieskrivning som Yvonne Andersson gör i sitt inlägg. Det är faktiskt inte småsaker vi i oppositionen orerar om i talarstolen. I så fall har Yvonne Andersson inte läst vår kommittémotion. Jag gick igenom den och lyfte fram fyra stora punkter som gällde invändningar mot strategiska val i forskningspolitiken. Det är inga småsaker vill jag påstå. Jag skulle därför vilja rekommendera Yvonne Andersson att läsa vår kommittémotion en gång till.
När det gäller skolforskningen säger Yvonne Andersson att man inte är emot det. Det har flera talare från den borgerliga alliansen sagt, men vartenda år som vi föreslagit detta med skolforskning har man sagt nej. Nu säger man ja, och det är mycket bra. Det var en diskussion vi hade 1997-1998 och handlade om hur vi stärker forskningen, hur vi får den reflekterande, forskande läraren.
Då mejslades begreppet utbildningsvetenskap fram. Det skulle vara ett begrepp för att stärka detta. I dialog med forskarsamhället fick vi den utbildningsvetenskapliga kommittén som skulle härbärgera inom Vetenskapsrådet och som fortfarande finns där. Det ska påpekas att när detta skulle kreeras skedde det i en dialog mellan politiker och forskarsamhället. Utbildningsvetenskapen är ett brett område. Skolforskningen, som vi lyfter fram, är en del av den. Lärarförbundet har gång på gång påpekat att det behövs mer satsningar. Det är det vi återkommer till, att vi måste satsa mer på skolforskning.
Vi är glada för att Alliansen stöder skolforskningen. Tidigare har man sagt nej varenda gång vi lyft fram den frågan. Nu säger man ja, och det är jättebra. Det har varit ett målmedvetet arbete från Socialdemokraternas sida under många år.