Fru talman! För en vecka sedan var jag med i en
mycket trivsam debatt i Malmö där bl.a. Mona Sahlin
deltog. Hon sade oprovocerat: Jag tycker att vi kan
dela på skulden mellan borgerliga och socialdemo-
krater för vad som har hänt från 1976 och framåt. Fru
talman, jag inbillar mig inte för en sekund att Göran
Persson skall flyta upp till den hederlighetsnivån.
Det var också intressant att höra Birger Schlaug.
Vi är kanske några som av och till har undrat vad han
fyller sina mycket kompakt fyllda pratbubblor med.
Nu vet vi, fru talman! Det är från Kalle Anka.
Det var patetiskt att höra att här skulle ett slags
avledningsmanöver ske från statsministerns sida
genom att säga att vi i dag borde tala om Kosovo och
om att elever skjutits i USA. Ja, förvisso. Statsminis-
tern kan sitta där hela dagen när vartenda betänkande
kommer upp här i kammaren och säga detsamma. Det
var inget imponerande patetiskt försök till bortförkla-
ring. Jag tror att vi alla är lika illa berörda av det.
Försök inte att genom trick få det till att några här
inte skulle vara engagerade i de frågorna!
Fru talman! Jag är övertygad om att det, om vi vill
vi kunna ge värdig vård och omsorg åt sjuka och
gamla och om vi vill ha en skola som fungerar,
handlar om att Sverige måste få det bästa före-
tagsklimatet med expansiva företag som kan ge män-
niskor meningsfulla arbeten och som lyfter av oss den
ofattbara kostnad på över 100 miljarder kronor som
arbetslösheten kostar varje år. Vi måste sluta att totalt
fixera oss vid relationen mellan vård och skatter och i
stället nu koncentrera oss på relationen mellan vård-
kvalitet och skolkvalitet och företagsklimatet.
Man skulle faktiskt kunna hävda, och det är vad
som gång på gång hävdas i OECD-rapporter: Säg mig
hur bra ett lands företagsklimat är, så skall jag säga
dig hur värdig vård och omsorg det landet kan ha.
Göran Persson, visa förtroende för vårt lands fö-
retagare, avbyråkratisera och underlätta för företagare
i stället för att misstro, visa förtroende också för fa-
miljerna, lita på att föräldrar kan välja barnomsorg
och sluta socialisera familjerna! Hjälp till med att
skapa konkurrensneutralitet, för det är väl ändå rim-
ligt i en marknadsekonomi!
Varenda en av oss begriper att svenska fiskare
måste få konkurrera på samma villkor som danskar
och norrmän. Alla förstår väl att den svenske bonden
tycker att det är outhärdligt att finska och danska
bönder skall ha bättre konkurrensvillkor än vad han
själv har. Det borde naturligtvis också vara självklart
att svenska åkerier skall ha samma förhållanden att
arbeta under som åkerier har nere på kontinenten.
Detta med att skapa konkurrensneutralitet är något
som ger resurser. Gör som andra socialdemokratiska
ledare i Europa och ta bort dubbelbeskattningen - inte
för att gynna några få, utan för att Sverige skall få fart
på tillväxten och börja klättra uppåt i välfärdsligan!
Tvätta den svarta tjänstesektorn vitare genom att lätta
på det orimliga skattetrycket! Höj inte högkostnads-
skyddet för gamla och sjuka! Ta bort förmögenhets-
skatten så att svenskar tar hem sitt kapital från utländ-
ska kapitalförvaltare och så att vi får fart på svensk
ekonomi och resurser till det som vi alla talar om,
nämligen vård, skola och omsorg! Låt alltså inte
missunnsamheten styra!
Fru talman! Jag måste också utnyttja den minut av
taletiden som jag har kvar till att efterlysa lite klarhet
i något som yttrades av Johan Lönnroth för Vänster-
partiet när budgetpropositionen presenterades. Han
sade: Det är nödvändigt att Vänstern är med för att
upprätthålla den internationella solidariteten och för
att klara biståndsmålet.
Jag trodde knappt mina öron. Biståndet skall ökas
till 0,74 % av BNI. Men enligt vårbudgeten skall
biståndet sänkas både år 2000 och år 2001. Detta yvs
vänsterpartister över!
Skall jag tolka Lönnroths uttalande så att rege-
ringen och Miljöpartiet inte skulle ha gjort denna
futtiga höjning om inte Vänsterpartiet hade visat
klorna - eller vad man nu visade? Det var nödvändigt
att Vänstern var med på detta, sade Lönnroth.
Därefter har vi läst att utgiftstaket i budgeten för-
hindrar Sida att betala ut 1,4 miljarder kronor som
man planerat för bl.a. nödlidande i Kosovo. Det häv-
dar Sidachefen Bo Göransson; detta, samtidigt som
biståndsminister Pierre Schori kliver ur Herculespla-
net på Tiranas flygfält och går runt bland chockade,
utblottade och trakasserade medmänniskor. Är det
avgörande också för detta simpla och upprörande
dubbelspel att Vänstern finns med?
Jag vill faktiskt ha klarhet i hur det är med de 1,4
miljarderna. Vi är alla upprörda och känner förtvivlan
över de vedervärdiga bilder som medierna förmedlar
dagligen. Nu vill vi ha en förklaring på hur det är med
detta. Birger Schlaug sade t.o.m. att vi har världens
bästa bistånd. Bäst i världen. Nej, den här gränsen på
0,7 % har tidigare kallats skammens gräns av Pierre
Schori. Är det dessutom så att utgiftstaket ordnar till
det så att man inte kan betala ut till de sämst ställda,
då är det inte bara skammens gräns, då är det en
skammens rodnad.
(Applåder)