Fru talman! Jag och många med mig har med sti-
gande förvåning sett och hört hur regeringsunderlaget
successivt vittrar sönder. Oförmågan att hålla sams är
ju ett stående samtalsämne hos de människor som vi i
dag fått uppmaningen att vi skall lyssna på. Där talar
man om detta.
Göran Persson har själv sagt så här: Om v och mp
inte orkar stå för helheten så blir det problem. Då får
de en nästan ohållbar situation att först göra upp med
oss, sedan kritisera och sedan rösta för. Man tappar i
förtroende, har Göran Persson sagt.
Han har också sagt: Man får vara tacksam för att
det inte var dessa partier som skulle ta landet ur kri-
sen. Nu är vi så starka att vi kan kosta på oss en del
piruetter av det här slaget.
Det är uppenbart att även med Perssons mått mätt
är den här konstellationen sådan att den riskerar att
uppnådda resultat förfuskas och föröds. Även utan
Perssons bedömning hade jag varit oroad över kon-
sekvenserna av den politik som regeringen tvingas till
eller frivilligt för tillsammans med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet.
Men det som man känner störst oro för, fru tal-
man, är ju oförmågan till förnyelse. Var är handlings-
kraften någonstans? Det var ju ett magert program
som den nya finansministern presenterade i vårpropo-
sitionen. Om det är något som skall ändras så är det i
alla fall inte nu, som flera talat om. Det har skjutits på
framtiden.
Makt kan man ju få om man ställer ut löften som
människor tror på. Det gjorde Göran Persson i valrö-
relsen. Jag har förstått att den lilla röda lappen spelar
en viktig roll i det här sammanhanget. Men det finns
en poäng, fru talman. Den röda lappen har ju ingen-
ting med den här kammaren att göra. Den här kam-
maren har hört på och tagit ställning till det som kal-
las en regeringsförklaring. Den lappen är lite viktiga-
re än den här lilla röda lappen som Göran Persson har
vinkat med i dag. Den lappen, regeringsförklaringen,
är ju framkommen i samtal med dem som bildar ett
regeringsunderlag. Fru Schyman tycks ju nu tro att
hon har lämnat rollen som ledare för ett oppositions-
parti, vad jag har förstått.
Fru talman! Låt oss gå igenom lite av det som sa-
des i regeringsförklaringen, den kanske lite viktigare
lappen, förra året. Där sades det så här: "En politik
för ökad tillväxt måste formuleras i aktivt samarbete
med det svenska näringslivet." Dessutom sades det:
"Formerna för lönebildningen, arbetsrätten, arbetsti-
derna och andra frågor som rör förhållandet mellan de
anställda och företagen bör formas i samarbete mel-
lan parterna på arbetsmarknaden." Så hette det i rege-
ringsförklaringen.
Resultatet är i själva verket att diskussionerna
med parterna på arbetsmarknaden har havererat och
att regeringen sitter ensam med problemet i knät.
Rosengrens överläggningar med storföretagarna slu-
tade med att de talade om svek och lurendrejeri när de
inte återfann några förslag i vårpropositionen. Några
enklare regler eller sänkta arbetsgivaravgifter för
småföretagarna blev det inte.
Hela Sverige skall leva, upprepade Göran Persson
i regeringsförklaringen. Det ekologiskt hållbara sam-
hället och aktiva konsumenter gör lantbruket till en
framtidsnäring. Jordbruket skall ges villkor som är
likvärdiga med andra näringars. De här orden gav
möjligen bönderna en smula hopp i hopplösheten.
Vad blev det? Jo, löst prat i vårpropositionen. Nå-
gon lättare packning och avlyft ryggsäck har jordbru-
ket inte fått, trots att det förvisso är en framtidsnäring.
Sveriges tätposition som IT-land skall befästas
skrev regeringen i regeringsförklaringen. Varför byg-
ger ni inte då den infrastruktur som behövs för att
klara av det som vi så riktigt har betecknat som en
digital allemansrätt? Ge hela landet en chans att växa!
Låt enskilda människor få bo och arbeta där de vill!
Det skapar en grund för tillväxt och framtidstro.
Fru talman! Jag vet inte om regeringen över hu-
vud taget ser människor utanför de stora städerna. Det
pågår en avfolkning av Sverige som är utan jämförel-
se. Det finns över huvud taget ingen motkraft i rege-
ringens politik. Där finns bara hopplöshet att vänta
för de människor på landsbygden och i småorterna
som vill ha möjligheter. 210 av landets kommuner
tappar i befolkningsantal. Den utvecklingen, eller
snarare den avvecklingen, har regeringen och Göran
Persson ansvaret för. Det kan inte få fortgå.
Sverige skall vara ett föregångsland i omställ-
ningen till en hållbar utveckling har det hetat. Ja, men
det som skett är att det vi utarbetade för några år
sedan i regeringsställning håller på att förfuskas i ett
traditionellt soptänkande. Biodrivmedlen, som är en
viktig del av Centerpartiets klimatstrategi, vill rege-
ringen och Miljöpartiet lägga skatt på. Så är det. Löst
prat om skatteväxling, så även i dag, har i regering-
ens, Vänsterpartiets och Miljöpartiets regi blivit till
straffbeskattning av biodrivmedel. Så har det blivit,
fru talman. De ökade medel till miljön som regering-
en, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kallar historiska är
ju bara ett avancerat dribblande med pengar mellan
konton.
Jag menar att vi har goda förutsättningar i Sverige
att bli ett föregångsland för en hållbar utveckling. Det
finns mycket bra miljöarbete i det svenska näringsli-
vet. Det finns möjligheter till ett ekologiskt lyft som
bl.a. Miljöexportutredningen visar. Vi har en historisk
chans, men regeringen, Vänstern och Miljöpartiet
väljer att stå vid sidan av vägen och titta på när möj-
ligheterna passerar förbi. Likadant är det med trygg-
heten, fru talman.
Steget in i 2000-talet skall tas med en politik som
ökar rättvisan i Sverige stod det kanske inte på den
röda lappen, men det stod så i regeringsförklaringen.
De första stegen på det området tog regeringen,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet och vill höja högkost-
nadsskyddet för läkemedel. Så har det gått till. Det
betyder att de människor som behöver läkemedel får
betala mer.
De funktionshindrade skall ha goda möjligheter
till delaktighet sades det, inte på den röda lappen men
i regeringsförklaringen. Trots det lägger regeringen
inget förslag om assistans för dem som är funktions-
hindrade och över 65 år.
Fru talman! Jag menar att det är vår viktigaste
uppgift som förtroendevalda att göra det bättre för
dem som har det svårast i samhället. Att skapa trygg-
het och rättvisa i samhället är grundläggande för att få
människors förtroende. Regeringen har tappat det
perspektivet på sitt uppdrag.
Fru talman! Den här regeringen och det här rege-
ringsunderlaget räcker inte till för att förnya och lyfta
Sverige. Sverige skulle må bra av en ny regering.