Fru talman! För exakt en vecka sedan stod fi-
nansminister Bosse Ringholm i den här talarstolen
och presenterade vårbudgeten, en vårbudget som är
förankrad bland 190 av kammarens 349 ledamöter,
den bäst förankrade vårbudget som har lagts fram.
Det är en vårbudget som lever upp till de vallöften
som vi socialdemokrater ställde ut i valet. Det är en
vårbudget som är förankrad i en lång rad beslut i den
socialdemokratiska rörelsen men också i den folk-
majoritet som har skapat den riksdagsmajoritet som
nu tar sitt ansvar.
Det blir något märkligt, fru talman, när minorite-
tens klagan är den att vi inte genomför dess politik
och när den därför kräver ett nyval. Det är så att
svenska folket har sagt vilken inriktning politiken
skall ha, och den inriktningen följer vi.
Denna inriktning är tydligt uttryckt på en liten röd
lapp som delades ut i valrörelsen. På den står som
första punkt: Betala av på statsskulden! - Ja, det gör
vi i denna vårbudget, och vi gör det i en sådan ut-
sträckning att det går snabbare för oss att bli skuldfria
i Sverige än vad vi trodde för några år sedan. När
mandatperioden är slut har Sveriges nettoskuld för-
svunnit.
Den andra punkten var: Öka sysselsättningen och
satsa mer på utbildning! - Ja, nu växer antalet jobb.
Vi är inte nöjda - det bör kunna gå fortare - men
jämfört med Europa i övrigt och industriländerna i
övrigt intar Sverige en tätposition.
Vad gäller satsningen på utbildning och allmän
förskola fortsätter högskoleutbyggnaden med 20 000
nya platser, med en stor forskningspolitisk proposi-
tion, med 770 nya miljoner i denna vårbudget samt
med miljardsatsningar på kompetensutveckling för
dem som finns i arbetslivet.
Den tredje punkten var: Anställ fler i skolan, vår-
den och omsorgen! - I den vårbudget som Bosse
Ringholm kunde presentera finns nya miljarder till
den kommunala sektorn. Där finns också en insikt om
att kommunerna nu går in i en sådan situation att det
gamla kravet på ett kommunalt skattestopp för att
förhindra kommunerna att lösa sina strukturproblem
med skattehöjningar inte längre är nödvändigt. Också
kommunernas ekonomi börjar bli frisk. Därmed kla-
rar vi jobben i skolan, i vården och i omsorgen, och
därmed klarar vi också att se till att äldre, barn och
ungdomar får det bemötande, den vägledning och den
vård som de har rätt till.
Jämför det med situationen för några år sedan!
Det står i vårbudgeten. Det är förankrat i riksdagen
och i en svensk folkmajoritet.
Den fjärde punkten var: Höj pensionerna och öka
bostadstillägget! - Detta genomfördes den 1 januari i
år.
Den femte punkten: Höj barnbidraget till 950 kr!
- I vårbudgeten finns också detta uttalat. Det kommer
att ske genom en höjning den 1 januari år 2000 och
ytterligare en höjning år 2001. Flerbarnstilläggen höjs
på samma sätt. Det är stora pengar för många svenska
barnfamiljer som har haft en trängd ekonomisk situa-
tion i spåren av det ekonomiska vanstyre som några i
den här kammaren bär ansvaret för.
Den sjätte punkten: Inför maxtaxor på dagis och
fritis! - Det finns resurser avsatta också för detta i
vårbudgeten. Nu skall det utformas. Det skall göras i
en öppen dialog med andra, och grunden skall vara en
allmän förskola som växer till att omfatta fyra- och
femåringar.
Detta stod på det röda lilla kort som jag och tiotu-
sentals andra socialdemokratiska valarbetare delade
ut i valrörelsen. Det här är en politik som vi tänker
genomföra. Det är en politik som det är möjligt att
samarbeta med andra partier omkring i denna riksdag.
Vi avgår naturligtvis inte när vi nu har en möjlighet
att genomföra vår politik, och det blir bisarrt när man
hör oppositionen kräva nyval just därför att vi genom-
för vår politik.
Om det är så att nyvalskravet är allvarligt menat
från oppositionen och inte bara ett spel för galleriet
för att dölja den egna kraftlösheten, den egna bristen
på samling och initiativ, fullfölj i så fall också kravet
på nyval genom att gå vidare med det i denna kam-
mare!
Det är en farlig situation om det är så att opposi-
tionen regelmässigt ropar på nyval när man inte får
igenom sin politik. Oppositionen har precis som ma-
joriteten att iaktta de majoritetsförhållanden som valet
har gett i denna kammare. Utifrån dem arbetar vi med
försök till samarbete för att skapa majoriteter. Jag kan
i och för sig förstå om svenska folket röstade fram en
riksdag som oppositionen inte gillar, men att kräva
nyval därför att valutslaget ser ut som det gör blir
tungt.
Å andra sidan: Säger man nyval, skall man också
ha kraften och modet att ta nästa steg och fullfölja det
i kammaren. Jag väntar på ett sådant besked under
dagens debatt.
Det kan också vara så, fru talman, att vi nu står in-
för en situation då våra förutsättningar blir bättre än
vad vi själva har räknat med. Jag har som finansmi-
nister och som statsminister varit noga med att vara
försiktig med alla kalkyler som har lagts fram. Jag
lärde mig av min företrädare som finansminister
bittert vad det betyder att vara för optimistisk.
Det kan vara så att vi nästa år har ett större över-
skott än vad vi har räknat med. Vårt konjunkturinsti-
tut tror att det är på det viset. Om det är så har jag
svårt att se det som ett problem. Det är naturligtvis i
så fall en oerhörd möjlighet. Tänk om vi nästa år kan
vara i ett läge i Sverige där vi klarar resurserna till
skolan, till vården och till omsorgen, där vi har klarat
att höja barnbidraget, att justera pensionerna, att börja
införandet av maxtaxan på dagis och där vi samtidigt
som vi amorterar på våra skulder har pengar över så
att vi kan justera skatterna! Det är väl en oerhörd
styrka om vi kommer i ett sådant läge. En del talar
också för att vi kan göra det.
För oss socialdemokrater är skatten inte någonting
som har ett värde i sig. Skatt tar vi ut därför att vi
gemensamt vill klara att bygga ett gott välfärdssam-
hälle. Det är det som skatterna används till som är det
viktiga. Om vi ser att vi klarar välfärdssamhället med
en viss summa pengar och sedan får lite över för att
justera skatterna, gör vi gärna det, men inte till priset
av sämre vård eller att vi måste börja låna igen.
När vi justerar skatterna skall vi naturligtvis göra
det på ett sådant sätt att rättvisan stärks. Det är många
vanliga inkomsttagare i Sverige som har burit en
väldigt tung börda för att ta landet ur den ekonomiska
krisen. Alla vet vad vi har fått göra med hjälp av
höjda egenavgifter. Det är formellt sett ingen skatt.
Men för en löntagare är det i praktiken en skatt när de
träffar plånboken.
Tänk om vi nu kan börja en process där vi succes-
sivt med egna pengar, inte med lånade, lägger tillbaka
till vanliga löntagare i deras plånböcker det som ege-
navgifterna en gång tog av dem. Vi står inför en så-
dan situation. Det ligger inom räckhåll. Jag har tillåtit
mig att glädjas åt detta och dessutom att säga att om
det kommer tidigare än vi har trott är det desto bättre.
Jag tror också att det skulle passa väldigt väl in i
konjunkturbilden. Det skulle inte alls vara fel om
vanliga löntagare fick den typen av påspädning av sin
köpkraft, naturligtvis med iakttagande av att vi klarar
statsfinanserna och tillsammans med möjligheten att
använda skatterna för att klara tillväxt. En del skatter
behöver justeras av det skälet att de kanske hindrar en
del företag från att utvecklas. Vi är öppna för det och
villiga att pröva det konstruktivt och logiskt. Det är
samma restriktion där. Det skall inte ske med lånade
pengar utan med egna.
Vi vet också att skatterna kan användas för att
driva på den ekologiska omställningen. Finns det
någonting mer lockande för vår generation än att
också på detta samhällsområde flytta fram positioner-
na, se till att man med en skatteväxling åstadkommer
en ökad stimulans, sparar på råvaror och minskar
utsläpp och att man som konsument uppträder mer
solidariskt mot kommande generationer? Det ligger
inom räckhåll. Vi har det precis runt hörnet.
Vi för i dag skattesamtal med alla riksdagens par-
tier och tänker fortsätta att göra så. Vi inser naturligt-
vis också att justera skatter ofta inte alls kräver den
breda majoritet vi i andra sammanhang talar om. Det
går bra att justera skatter också med ganska små ma-
joriteter och små övervikter i denna kammare. Men vi
är öppna för samarbete, vi bjuder in till samtal och
vill på så sätt se vad som finns av idéer på exempelvis
den andra sidan blockgränsen.
För min del utformas politiken baserat på det som
har beslutats vid vår partikongress. Det är mitt upp-
drag. Det jag har sagt till väljarna i valrörelsen är vårt
uppdrag. Utifrån den majoritet som har skapats sker
det i samtal och i förhandlingar i Sveriges riksdag. Vi
har nu ett politiskt läge då vi har lagt fram en vårbud-
get som är förankrad bland 190 av riksdagens leda-
möter. Mot den bakgrunden, fru talman, måste jag
återigen ställa frågan till oppositionen: Om ni inte
gillar majoriteten och kräver nyval, varför tar ni då
inte steget fullt ut?
(Applåder)