Herr talman! En förutsättning för demokrati och ett fundamentalt uttryck för inte minst socialdemokratins grundläggande värderingar är respekten för de mänskliga rättigheterna.
Internationella regler inom området mänskliga rättigheter reglerar förhållandet mellan statsmakten och den enskilde. Det är staten, det vill säga ett lands regering, som har ansvaret för att rättigheterna respekteras och att rättigheterna omsätts i praktiken genom bland annat ett fungerande rättsväsen, en fungerande lagstiftning, en ändamålsenlig undervisning och socialt stöd när det behövs. Staten är skyldig att se till att dess företrädare agerar i enlighet med de mänskliga rättigheterna, och staten måste på olika sätt förhindra att dess företrädare begår brott mot de mänskliga rättigheterna.
Allt det här låter ju väldigt bra, men vi vet tyvärr och vi ser när vi blickar ut över världen att verkligheten är en annan i många länder. Vi socialdemokrater ser dessutom med oro på hur den borgerliga regeringen vid ett flertal tillfällen faktiskt marginaliserar frågan om mänskliga rättigheter. Vi anser att det är viktigt att protestera mot kränkningar och orättvisor. Och det är viktigt att Sveriges röst i världen fortsätter att vara stark och tydlig till försvar för rättvisan, för solidariteten och för den lilla och utsatta människan.
Herr talman! Enligt FN finns det i nästan alla länder en eller flera minoriteter. Det finns ingen tillförlitlig statistik, men uppskattningsvis tillhör 10-20 procent av världens befolkning minoriteter. Det innebär att mellan 600 miljoner och 1,2 miljarder människor är i behov av särskilda åtgärder för skydd av sina rättigheter eftersom minoriteter ofta finns bland de mest missgynnade grupperna i samhället. Personer i minoritetsgrupper utsätts dessutom ofta för diskriminering och orättvisa, och de utesluts från meningsfullt deltagande i samhällsarbete och politik.
FN antog 1965 konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Konventionsstaterna ska vidta olika typer av åtgärder, som lagstiftning och utbildningsinsatser, för att förhindra att människor blir diskriminerade på grund av etnisk tillhörighet. Flertalet av FN:s övriga konventioner om mänskliga rättigheter innehåller också uttryckliga förbud mot rasdiskriminering.
Enligt FN har skyddet av minoriteter fått ökad aktualitet under senare år. Det beror på etniska, rasmässiga och religiösa spänningar som har blivit starkare och kommit att utgöra ett hot mot ekonomisk, social och politisk samhällsstruktur i stater runt om i världen och även mot territoriell integritet.
Herr talman! Det finns med andra ord all anledning att ge ökad uppmärksamhet åt skydd för minoriteter och att motverka diskriminering av personer som tillhör nationella, etniska, religiösa eller språkliga minoriteter.
Det finns många folkgrupper och minoriteter som på olika sätt lever i en svår situation - under förtryck, i diskriminering eller som på andra sätt får sina mänskliga rättigheter kränkta. Det är folkgrupper som i stället borde förtjäna att uppmärksammas ytterligare. Några få av alldeles för många exempel på detta utgör kurderna, som är ett folk utan land, och romerna som i många länder, också i Sverige, tillhör samhällets mest utsatta grupper.
Herr talman! När det gäller brott mot de mänskliga rättigheterna är det oändligt många människor som drabbas. Man drabbas dock olika, inte minst i krigshärjade områden. Krig kan föras med vapen och med terror och skräckvälde. Oavsett på vilket sätt det sker är det viktigt att vi agerar, fördömer och påverkar. Här måste Sveriges regering med kraft verka för mer dialog och mer respekt för de mänskliga rättigheterna.
I arbetet med mänsklig säkerhet saknas ofta det genusperspektiv som behövs för att världen ska se skillnaderna i mäns och kvinnors säkerhetsbehov. Oftast är det kvinnors situation som osynliggörs.
Könsrollerna förändras också när krig och oroligheter drabbar ett land eller ett område och samhällsstrukturer slås ut. Män och pojkar tvingas ut i strid och upplever oftast ohyggliga saker. Många kvinnor får ta på sig nya uppgifter och roller som i vissa fall är utvecklande, men oftast är det kvinnor och barn som drabbas hårdast i en konflikt.
Systematiska våldtäkter och massvåldtäkter används som ett vapen i konflikter. Det är ett beteende och en handling som på ett förfärligt och ohyggligt sätt drabbar den utsatta individen - kvinnan, flickan och pojken - men det drabbar också hela samhället. Våld, tortyr och rädsla kan inte bygga starka stater och inte heller ge starka människor utan enbart söndring, förödelse och förnedring. Betydande resurser måste därför satsas när det gäller de behov som kvinnor och flickor - ja, alla barn - har av skydd och stöd under och efter en konflikt. Samtidigt är det viktigt att understryka kvinnornas avgörande uppgifter och roll i fredsprocesser och i uppbyggnaden av stater.
Herr talman! Allra mest utsatta i krig och konflikter är förstås världens barn. Inte minst gäller det barn som tvångsrekryteras till den grymma tillvaron som barnsoldater, utnyttjas sexuellt eller förlorar sina föräldrar. Det kan också handla om svält, nöd och brist på sjukvård och utbildning. Barn riskerar att utnyttjas på många sätt. De saknar ofta möjlighet att skydda sig eller göra sin röst hörd. Därför behövs ett barnperspektiv i alla frågor som rör deras mänskliga rättigheter - och också i vårt utvecklingssamarbete. Barnkonventionen och dess tilläggsprotokoll är därför viktiga redskap för att förbättra barns situation i världen.
Vi socialdemokrater vill att Sverige ska fortsätta sitt engagemang för mänskliga rättigheter, inte minst för världens barn. Vi vill att samtliga stater ska ratificera konventionen och tilläggsprotokollet och naturligtvis också leva upp till intentionerna. Världens barn, herr talman, är världens framtid.