Herr talman! Min uppfattning är, och jag tror att det är svenska folkets uppfattning - jag förstår inte varför det inte är en i domstolar gällande uppfattning - att har man ratificerat en konvention ska man också leva upp till konventionens innehåll. Det har vi ju kunnat påtala i samband med fallet Lollo, som nämndes, och i samband med andra utvisningar där vi har varit överens och funnits på samma sida. Jag tänker på uiguren, som jag inte kommer på namnet på nu, som ju för närvarande i alla fall får stanna. Det är ju också i strid mot konventionen.
Jag tycker att det ligger ett värde i att få repetera vad som sades här tidigare. Det sker nu en översyn därför att det är jobbigt att jämt och ständigt höra att inom lagens ram kan vi inte annat än utvisa vederbörande. Sedan tycker jag ju att lagen talar om synnerliga skäl som ger rätt för individer att stanna, och jag begriper inte att det då inte är synnerliga skäl när man exempelvis är på väg att splittra en familj, som det handlade om i fallet med flyktingar från Eritrea.
Jag minns mycket väl när vi ratificerade Europakonventionen. Jag tyckte att det var utomordentligt angeläget att föräldrarätten kom in i svensk lagstiftning. Men låt oss fortsättningsvis försöka utröna argumenten - de är ju inte nya i och med att vi har en alliansregering - för att barnkonventionen inte finns med i svensk lagstiftning. Det hade vi ju anledning att undra över också tidigare.