Herr talman! Klockan börjar bli lite mycket. Vi har nu debatterat i några timmar, så Cecilia Wigström får väl vara ursäktad för att det sistnämnda här, måste jag säga, inte var helt glasklart. Jag tänker då på det som sades om skillnaden mellan de olika mänskliga rättigheterna. Om och om igen säger vi ändå någonstans att de mänskliga rättigheterna är odelbara. Det måste ju betyda någonting även i praktiken, Cecilia Wigström. Du väljer motsatsen när du betraktar de mänskliga rättigheterna som ett smörgåsbord där vi kan plocka ut några och säga: De där är viktigare. De gillar jag mer. Men Janssons frestelse gillar jag inte så mycket så den får vara.
Jag tänkte egentligen ställa en fråga om någonting annat till Cecilia Wigström som i sitt anförande hade huvudfokus på Vitryssland, som visserligen inte alls berörs i betänkandet. Men frågan om Vitryssland är en viktig fråga att lyfta fram här i kammaren. Ännu en gång ser vi en borgerlig ledamot i den här debatten stå här i talarstolen och prata utan att ha särskilt mycket täckning i verkligheten.
Under de senaste åren har det svenska försvaret gång på gång importerat vapen från Vitryssland. Det innebär att våra gemensamma skattepengar går direkt in i den vitryska krigsindustrin, något som jag som vänsterpartist tycker är fullständigt orimligt. Också under den gångna mandatperioden uppmärksammades detta flera gånger. Jag ska erkänna att det var en enskild kristdemokratisk ledamot som motionerade om detta - en motion som vi i Vänsterpartiet stödde. Men vi vann inget stöd från det borgerliga blocket i övrigt.
Folkpartiet, Cecilia Wigströms parti, var med om att rösta för en fortsatt vapenimport från Vitryssland. Hur går det, Cecilia Wigström, ihop med retoriken om demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland att ni stöder import av vapen från Vitryssland?