Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Vi debatterar mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik i en svår tid med ekonomisk recession. Tidigare i dag har vi hört finansministerns anförande i samband med vårpropositionen.
Många människor uttrycker stor oro inför framtiden. Sverige är ett litet land. Vi glömmer bort det ibland från vår horisont här hemma, men i svåra tider märks det tydligt. Vi kan inte påverka världsekonomin så mycket som vi skulle vilja. Men även om vi är ett litet land kan vi kanske påverka utvecklingen lite mer på andra områden.
Vi har en lång tradition att driva frågan om de mänskliga rättigheterna internationellt. Vi vet att vår röst spelar roll, att våra strävanden gör skillnad och att vi som en högt utvecklad nation har ett ansvar för att använda vårt inflytande för att bidra till en positiv utveckling i världen där alla människor kan utnyttja eller åtnjuta alla de rättigheter som vi tar för givna undan förtryck, lidande och nöd till något bättre.
I de flesta frågor som rör Sveriges röst i världen finns det också en bred politisk samstämmighet. Vi är inte överens om allt men kan ofta samlas kring de övergripande mål som bör vara vägledande för utrikespolitiken. Det gäller i synnerhet just kampen för de mänskliga rättigheterna, som vi anser ska genomsyra all svensk utrikespolitik.
Herr talman! I och med att FN antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna för drygt 60 år sedan fick världen en gemensam värdegrund att utgå ifrån när det gäller synen på människan och förhållandet mellan den enskilda människan och det samhälle hon lever i. Man slog fast att det finns grundläggande normer för de mänskliga rättigheterna som är universella och bindande för alla världens länder och som är överordnade politiska, kulturella och religiösa skillnader.
Vårt eget medlemskap i FN ger oss rätten men även skyldigheten att tillsammans agera för att främja de mänskliga rättigheterna och friheterna så att de respekteras överallt och gäller för alla människor. Inget land och ingen regering kan någonsin hävda att de bör undantas från de principer som har fastställts. Tradition, kultur eller religion kan aldrig anses vara skäl för att tumma på dessa. Det är viktigt att komma ihåg, särskilt när man ser till området kvinnors rättigheter. Kvinnor och flickor ska ha samma rättigheter som män och pojkar. Det är en självklarhet.
I alltför många länder i världen görs alldeles för lite för att komma till rätta med den diskriminering och ökade utsatthet som drabbar just kvinnor.
Att stärka kvinnors ställning är en av de viktigaste uppgifterna i svensk utrikespolitik. Det är en återkommande fråga, och vi har här i riksdagen behandlat den i år och föregående år i ett utlåtande och i två betänkanden.
En fråga av stor vikt för kvinnors möjligheter är sexuell och reproduktiv hälsa. Den är inte bara viktig i sig utan är starkt kopplad till jämställdhet och kvinnors livskvalitet. Ett område där man inte nått målen är minskning av mödradödligheten. Utvecklingen har gått alldeles för långsamt. Komplikationer vid graviditet och förlossning är en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga kvinnor och nyfödda i alldeles för många länder. Brist på tillgång till säkra och lagliga aborter är ett annat problem som hotar kvinnors hälsa.
Herr talman! Vi vet att det inte finns några enkla lösningar, men politisk och ekonomisk prioritering kan göra skillnad. Sverige agerar kontinuerligt på de arenor som finns för att stärka kvinnors och flickors rättigheter ensamt och tillsammans med andra länder. I budgetpropositionen ingår också en ökad satsning på kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och mödrahälsa. Det är en förstärkning med 100 miljoner.
Sedan lång tid tillbaka i historien har sexuellt våld mot kvinnor varit en vanlig krigshandling vid konflikter utförd i syfte att kränka och demoralisera den utsatta befolkningen. Genom två resolutioner, en från 2000 och en från 2008, uppmanar FN alla parter i väpnade konflikter att skydda civila från sexuellt våld. Det är säkerhetsrådets resolutioner 1325 och 1820 som jag talar om. Vi har en nationell handlingsplan för resolution 1325. Den har nyligen reviderats, och i februari 2009 beslutade regeringen om den. Det tycker jag är bra, och jag tycker att den ska användas aktivt. Inte minst kan de militära styrkor som är på väg till Somalias kust i Operation Atlanta sprida Sveriges syn och agerande till sina militära kolleger och andra som de kommer att träffa under sin mission där.
Herr talman! Sverige må vara ett litet land i världen, men vi har en stark röst och kan göra skillnad i sammanhang som rör mänskliga rättigheter, speciellt för dem som inte har någon röst alls.