Fru talman! Jag kanske inte kan reda ut statusen på den kinesiska diktaturen, men låt mig göra ett försök. Jag brukar beskriva den som två av de värsta system som världen känner, nämligen stalinismen och den extrema nyliberalismen sammanfogade till en diktatur. Därför är Fredrik Malms argumentation i förhållande till den kinesiska diktaturen vällovlig. Men den landar ju i att ni vill avslå den motion som lyfter fram vikten av att Sverige faktiskt agerar vad gäller kränkningar av mänskliga rättigheter i form av dödsstraff, kränkningar av majoritetsbefolkningens och minoriteternas rättigheter men också vad gäller mänskliga rättigheter i arbetslivet, fackliga rättigheter. Argumentationen var bra, men slutsatsen blev ett avslag på den enda motion som lyfter fram att Sverige bör agera.
När det gäller Bradley Manning är argumentationen däremot inte lika glasklar. Vad Fredrik Malm egentligen gör är att han argumenterar för att vi inte ska agera, därför att Bradley Manning, förutom att han har lyft fram sådant som vi, och jag tror också Fredrik Malm, är överens om är viktigt för världen att få veta. Brott mot mänskliga rättigheter begångna av amerikanska soldater i Irak har ett allmänintresse som gör att Bradley Manning gjorde rätt när han offentliggjorde videon.
Nu tar Fredrik Malm andra material som har läckts som intäkt för att man inte ska agera. Det är en argumentation som helt saknas i utrikesutskottets betänkande och den majoritetstext som Fredrik Malm själv står bakom. Men det är åtminstone en argumentation. Den är fullständigt galen, eftersom det inte är en argumentation i sak för att Bradley Mannings rättigheter ska respekteras, utan det är en argumentation emot att Bradley Manning har rätten att vara whistleblower och att Sverige ska agera för Bradley Mannings mänskliga rättigheter. Där var väl argumentationen av det mer svårförståeliga slaget, men det kan man begripa om man läser utrikesutskottets majoritetsbetänkande.