Fru talman! Det gläder mig att Carin Runeson tydliggör att det finns en respekt i abortfrågan. Det har jag nämligen inte sett i något uttalande i utskottets betänkande eller i till exempel det dialogmaterial har när man ska föra dialog om aborter med andra länder.
Carin Runeson frågar om det inte är bättre att ha tillgång till säkra aborter. Ja, men Carin Runeson och övriga utskottet driver inte att man i vissa svåra situationer ska ha en möjlighet till säkra aborter, utan de driver att det ska finnas fri abort för alla kvinnor i hela världen. Det är just detta mål som jag tycker är lite för vidlyftigt. Man tydliggör inte vad det är man menar, och man lyfter inte heller fram andra aspekter av abortfrågan som gäller avvägningen mellan kvinnans och fostrets intressen. När man har behovsprövad abort och inte helt fri abort kanske det finns en sådan avvägning.
Jag menar att fri abort i hela världen är ett för vidlyftigt mål. Man väger inte in andra aspekter i frågan när man uttalar sig så och säger att man ska driva den frågan i andra länder.
Sedan vill jag ställa en motfråga till Carin Runeson. Ni anser att rätten till ens egen kropp inkluderar abort och att det är en mänsklig rättighet. Om ni fullt ut menar detta undrar jag hur ni samtidigt kan anse att man efter en viss tidpunkt i graviditeten inte ska ha rätt till sin egen kropp. Inskränker detta inte kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp? Då är det ju förbjudet med abort.
Eftersom ni anser att fostret är en del av kvinnans kropp och så tydligt driver den frågan undrar jag om ni inte då också tycker att det borde vara en mänsklig rättighet att göra abort fram till födelseögonblicket. Annars talar ni ju mot er själva.