Fru talman! Jag välkomnar att Carin Runeson säger att abort inte ska vara en ersättning för preventivmedel. Det är mycket möjligt att det är vanligare i Sverige än i länder där kvinnor har en så svår situation som de har i Latinamerika.
Jag har tidigare sagt att jag inte ifrågasätter att man bör kunna föra en dialog kring länder på ett respektfullt sätt om möjligheten att göra abort i särskilt svåra livssituationer, som det kanske är för unga kvinnor som har blivit gravida.
Samtidigt tycker jag att vi också bör lyfta fram de bakomliggande orsakerna och verkligen trycka på det förebyggande arbetet. Det mest önskvärda måste ändå vara flickans rätt att bestämma över sin egen kropp så att hon aldrig behöver bli gravid. Frågan om preventivmedel och sådana saker tycker jag bör lyftas fram mycket starkare.
Även om man tycker att det är en förfarlig situation att den unga flickan har blivit gravid är det också en påfrestning att sedan behöva genomgå en abort.
Jag har kanske inte hört rapporter från unga flickor i Latinamerika men däremot från tonårsflickor i Sverige som mår oerhört dåligt psykiskt efter att ha genomgått en abort. Det är kanske inte alltid den mest önskvärda lösningen. Nu pratar jag inte om barn men om unga kvinnor som har blivit gravida. Det kanske inte alltid är den mest önskvärda lösningen att göra en abort, för det kan ge konsekvenser.
Jag skulle vilja ställa en fråga. Nej, just det, jag får inte ställa en fråga tillbaka. Men jag tycker att man bör kunna se andra aspekter.
I Sverige har vi haft fall där foster har levt efter en abort och lämnats ensamma att dö i ett sköljrum. Om man nu ska lyfta fram aspekten mänskliga rättigheter undrar jag: Är det en mänsklig rättighet att ett foster ska lämnas att dö ensamt i ett sköljrum?
Jag tycker att vi bör lyfta fram olika aspekter av abortfrågan.