Fru talman! När man lyssnar på denna debatt som nu har pågått en stund kan man tro att vi har ett brett betänkande som rör mänskliga rättigheter, vapenaffärer och allt vad det nu kan vara som har varit uppe till diskussion. Men, fru talman, så är det inte, utan det är ett motionsbetänkande som baseras på de motioner som ärade ledamöter i denna kammare väckt under 2010 och 2011 och som vi har haft att svara på.
Vi brukar från utskottet komma till kammaren för att debattera mänskliga rättigheter med lite olika utgångspunkter. Vi har nyligen haft ett större betänkande om folkrätt och många andra perspektiv, men vi har nu valt att fokusera inte på hela världen utan på några regioner. Det gör att debatten kan upplevas lite spretig eller konstig för den som lyssnar.
När det gäller mänskliga rättigheter vill jag säga det vi alla brukar lyfta fram, nämligen att de är odelbara. Några har i debatten försökt peka ut vissa som viktigare än andra, men de är odelbara och förstärker ömsesidigt varandra. Det är också en viktig utgångspunkt i den svenska synen på mänskliga rättigheter.
Det är viktigt att betona eftersom det är något som vi ser hanteras på andra sätt ute i världen där man väljer ut en eller några mänskliga rättigheter som unika och andra inte erkänns. Från vår utgångspunkt är det viktigt att betona att det inte är upp till stater att välja à la carte, utan mänskliga rättigheter gäller generellt.
Jag vill också understryka vikten av att vi har folkrätt som grund för vårt internationella samarbete: demokrati, yttrandefrihet och en rättsstat som fungerar.
Även om inte heller detta berörs i betänkandet kan jag inte låta bli att peka på de erfarenheter vi har på den europeiska kontinenten och som vi ofta lyfter fram, nämligen den gemensamma konventionstext som vi alla verkar under, Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Den ger en standard för alla länder som anslutit sig, och den har varit viktig för oss när det gäller att utveckla någon form av samsyn i fråga om mänskliga rättigheter på vår kontinent. Det är en modell som även andra tittar på och som det vore värdefullt om andra också följde.
Jag ska också beröra frågan om dödsstraff. Här har vi en stark samsyn i kammaren. Att dödsstraff ska upphöra är också basen i Europakonventionen. År 2011 genomförde 20 länder dödsstraff. Kina är hemligast när det gäller dödsstraff och visar inte hur många som dödats på det sättet. Enligt rapporter från Amnesty vet vi dock att 676 personer i övriga världen miste livet genom dödsstraff under 2011.
I Sverige och Europa har vi alltjämt våra egna problem. Det handlar om romers och hbtq-personers rättigheter, och vi ser att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är en fråga som inte alla alltid är eniga om. Här har vi mycket att göra. Det är viktigt att vi tittar på dessa frågor också om vi ska få respekt i andra länder när vi argumenterar för mänskliga rättigheter.
Afrika är en av de regioner som lyfts fram i betänkandet, fru talman. Det är en stor kontinent där det händer mycket, också mycket spännande. Här har vi valt att utifrån motionerna fokusera på några delar och områden. Afrikas horn är en sorg. Talar vi om Somalia och mänskliga rättigheter tror jag att vi alla känner upprördhet. Det handlar om svält, flyktingar, piratverksamhet och terrorism.
Förutsättningarna för mänskliga rättigheter är hårt utmanade i Somalia och hela Afrikas horn. Jag hoppas att den samsyn som nåddes på Londonkonferensen kan bli en bas för en fortsatt lugnare utveckling som ger förutsättningar för att bygga respekt för mänskliga rättigheter också i Somalia.
Jag vill understryka det som har sagts tidigare i debatten när det gäller Dawit, Martin och Johan. Att de tre personerna inte står i fokus för den här debatten får inte tolkas som att vi har minskat vårt engagemang. Det finns där.
Jag ska också säga något om den oro som jag känner för utvecklingen av mänskliga rättigheter i Sudan och Sydsudan. Det är ett område som har haft stora utmaningar. Sydsudan är den senaste afrikanska staten. Där ser vi nu betydande oroligheter växa. Risken för nya kränkningar och nya urladdningar med brott mot mänskliga rättigheter som följd är överhängande. Det gäller att vi har stor vaksamhet i framtiden.
Kina är också föremål för motioner. Här uppfattar jag att det i grunden finns en stor samsyn. Vi försökte hitta gemensamma skrivningar i utskottet. Det kan låta som om det vore stora avstånd mellan majoriteten i utskottet och reservanterna, men så är det inte. Det finns en mening som handlar om att man behöver fackföreningar och progressiva politiska rörelser som samverkar; där skiljer sig möjligen reservanterna från majoriteten i utskottet.
Det finns en glädjande samsyn när det gäller dödsstraff och mänskliga rättigheter. Vi lyfter upp frågan om Tibet. Vi lyfter upp frågan om de fackliga rättigheterna; det är viktigt att de finns. Det är helt klart en fråga som lyfts upp i de återkommande MR-dialoger som både Sverige och EU har, inte bara med USA utan också med Kina. Jag har uppfattat, inte minst genom egna kontrollfrågor, att den kinesiska regimen är klar över vår uppfattning. Däremot utmanar de genom sitt sätt att agera, inte minst i Afrika, vår syn på mänskliga rättigheter. Det är något som vi får jobba med. Det är en diskussion där ute som försöker bryta upp mänskliga rättigheter som en gemensam ömsesidig förstärkande bas.
Det kommer en kinesisk delegation till Sverige nästa vecka. Då får vi möjlighet att på olika sätt lyfta upp de här frågorna på nytt, även om man då deltar i Stockholm + 40-konferensen.
I övrigt vill jag understryka det som har framkommit när det gäller intryck från våra resor i Latinamerika. Det är våndan över utvecklingen i Colombia och flera andra stater i Latinamerika när det gäller mänskliga rättigheter. Det är också våndan över straffriheten. Det rör inte bara Latinamerika utan är ett globalt problem. Centerpartiet tycker att det är viktigt att komma till rätta med straffrihet mot brott mot mänskliga rättigheter, inte minst när det gäller folkmord. Vi vill gärna se ett stärkt ICC. Det är förödande för utvecklingen av mänskliga rättigheter i världen att så många vitala länder ännu inte har anslutit sig till Romstadgan och ställt sig bakom ICC. Det är ett bekymmer när det handlar om att kunna bygga en rättsstatlighet på den internationella arenan. En stärkt rättsstatlighet globalt är något som vi skulle välkomna.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.