Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för
svaret på våra interpellationer. Jag antar att det är
ganska unikt att en kvinna från varje parti ställer
ungefär samma fråga till en minister. Tonen var
mycket positiv, men jag är inte helt nöjd. Jag skulle
vilja ha ett ytterligare förtydligande.
Resolution 1325 innehåller en mängd krav, bl.a.
att alla aktörer uppmanas att involvera genusperspek-
tivet i planering och att skydda kvinnor och flickor
från genusbaserat våld.
För att kunna göra detta är det viktigt att aktörerna
vet vad genusperspektiv innebär, dvs. har kunskap
om könsmaktsstrukturer. Den kunskapen och med-
vetenheten skapar möjlighet till analys om varför
något sker och ger möjlighet att vidta åtgärder.
Utrikesministern sade i sitt svar att fler kvinnor
minskar risken för sexuella övergrepp av FN-personal
på lokalbefolkningen. Det är mycket upprörande men
också mycket vanligt att män i internationella insatser
begår övergrepp. Jag har sett detta t.ex. i Moçambi-
que. När t.o.m. FN-personal utför övergrepp mot
unga kvinnor i länder de är stadda att skydda och
hjälpa förstår alla att resolutionens krav och mening
är absolut nödvändig att förverkliga. Är det utrikes-
ministerns uppfattning att ett av motiven för kvinnor i
en insats är att se till att deras manliga kolleger inte
genomför övergrepp, att vara katalysatorer?
Ministern svarar också att kvinnorna bättre än
män kan tala med kvinnor i konfliktdrabbade områ-
den om t.ex. våldtäkter och annat våld. Det kan vara
våld som kanske deras manliga kolleger har utfört.
Det är mycket som behöver klaras ut. Det är bra
att tala om detta. Det är mycket bra att lyfta upp dessa
frågor, men det är också mycket viktigt att sätta till
alla medel för att stävja detta, ge alla, både kvinnor
och män, kunskap om genusperspektivet. Ingen kvin-
na ska behöva riskera att utsättas för sexuella över-
grepp av personal i internationell fredsstyrka.
Genuskunskap ger också vetskap om vad som
sker och att det är en del av könsmaktsordningen när
FN-personal ger sig på lokalbefolkningen. Det här
måste genomsyra hela personalen. Jag hoppas att
utrikesministern menade genuskunskap när hon tala-
de om utbildad utsänd personal i sitt svar.
I min interpellationsdebatt med försvarsministern
om genusfrågor inom försvarsmakten och krishan-
tering sade han att utbildning i hela försvarsmakten i
könsrollsfrågorna och genderperspektivet är centralt.
Han tog också upp det beslut som fattats av regering-
en om det seminarium om genusperspektiv och mili-
tär krishantering som utrikesministern också tog upp i
sitt svar till oss. Försvarsministern ansåg att all mili-
tär personal behöver kunskapen. Är det utrikesminis-
terns uppfattning att genusperspektivet också måste
genomsyra personalen i den civila krishanteringen?
Fru talman! Vi ställde också frågor om hur kvin-
norepresentationen ska ökas. Svaret som ministern
gav var lite svårt att förstå. Därför skulle jag vilja ha
ett klargörande. Är det så att man bara tänker nomine-
ra fler kvinnor till sådana tjänster? Jag tror att det
behöver utvecklas en strategi för att komma till rätta
med detta. Jag upprepar frågan: På vilket sätt ämnar
utrikesministern verka för att öka kvinnorepresenta-
tionen?