Fru talman! Jag vill ta upp frågan om implemente-
ring eller ratificering. När det gäller uppdraget att
implementera 1325 sade utrikesministern ungefär att
man måste arbeta med det väldigt brett och att det
kanske skulle ha motsatt effekt om det var en ratifi-
cerbar konvention. Jag vet inte. Det är möjligt. Jag
kan inte svara på det.
Men jag tycker att den här frågan är så oerhört
viktig. Det handlar om vår framtid. Det handlar om
världens framtid. Det handlar om freden, våra barn
och barnbarn, allt det som ligger framför oss, fast
kanske inte vi får vara med. Därför måste man välja
de bästa vägarna.
Vad finns det då för möjligheter? Vilken är utsik-
ten att världen, FN och alla de länder detta berör tar
frågan på hundraprocentigt allvar? Jag tycker att den
är oerhört viktig. Vi vet att FN består av länder som
har olika kultur, olika utgångspunkter och en helt
annan syn på kvinnans situation och möjligheter än
vad vi har i vårt land, som vi kanske inte tycker är
riktigt bra.
Vi måste arbeta oerhört intensivt. Har vi här i
Sverige den möjligheten? Hur kan vi göra vår röst
högre, så att den hörs bättre i dessa sammanhang? En
konvention hade kanske varit bättre; jag vet inte.
Jag tycker att Carina Häggs exempel från Afgha-
nistan är oerhört angeläget och viktigt. Jag håller helt
med henne. Jag vet att det finns många starka kvinnor
bland den svaghet som vi ibland får en bild av. Jag
tror att det finns mycket att hämta där, och också
mycket att satsa på när det gäller kvinnornas delta-
gande i just krishanteringen.
Jag vill också tacka för denna debatt.