Fru talman! Jag skulle vilja ge en positiv bild ock-
så. När jag var nere i Kosovo strax efter återvändan-
det från bl.a. Makedonien hade de första poliserna
kommit till Pristina. Det var många svenskar, och de
var väldigt populära och spred en positiv atmosfär
omkring sig. I den gruppen fanns det flera kvinnor
som också var mycket uppskattade. Jag tycker att det
visar en positiv bild av en utveckling som jag tycker
att vi ska fortsätta med, och det ganska intensivt.
Jag tycker också att det låter bra att regeringen ska
återkomma med en mer detaljerad strategi för hur
man ska jobba med de här frågorna. I det skulle också
ingå bl.a. en arbetsgrupp, och det tycker jag också är
väldigt positivt.
Det är också mycket positivt att FN:s resolution
1325 har kommit till stånd. Men den är ju inte före-
mål för ratifikation, och då undrar jag varför. Imple-
mentering är väl inte riktigt detsamma som ratifika-
tion, vad jag kan förstå. Det måste betyda att resolu-
tion 1325 har en lägre dignitet. Är det så? Då kan
man undra hur man ska tolka det. Frågan uppstår ju:
Är det för att det gäller kvinnor, eller vad är det?
Kanske är detta dumma frågor.
Men nu handlar det således om att resolution 1325
ska implementeras av FN:s medlemsländer. I den
stora utmaningen ser jag att Sverige, dvs. den svenska
regeringen, har ett stort ansvar och också stora möj-
ligheter att vara pådrivande.
Resolutionen handlar dock inte bara om att kvin-
nan ska delta i olika fredsfrämjande och fredsbeva-
rande aktiviteter på olika nivåer utan också om att
kvinnan och flickan måste skyddas från de krigens
och våldets ohyggligheter som speciellt riktar sig mot
kvinnor och flickor, t.ex. systematiska våldtäkter och
speciellt könsinriktad tortyr. I t.ex. Norge tränas per-
sonal inom fredsbevarande och konfliktförebyggande
insatser att ha ett kvinnoperspektiv. Frågor om skydd
för kvinnor och barn i civila öppna konflikter har
varit särskilt viktiga i norska FN-operationer, har jag
hört. Vi har nu hört lite grann om att det även finns
planer på att göra de svenskar som ska ned och delta i
fredsfrämjande aktiviteter mer inriktade på kvinnans
situation osv.
Jag skulle vilja fråga om utrikesministern kan
säga att den norska inriktningen också är en utgångs-
punkt för det svenska deltagandet i fredsbevarande
och konfliktförebyggande arbeten. Om inte, ingår det
i det arbete som nu ska komma för att vi ska bli bättre
på kvinnorepresentation och på att ta hänsyn till de
kunskaper och egenskaper som finns hos kvinnor?