Fru talman! Jag vill tacka utrikesminister Anna
Lindh för ett väldigt bra svar. Det var bra och det var
innehållsrikt, och jag noterade särskilt att hon poäng-
terade att förslaget om uppföljningsmekanismer var
intressant och att det finns förhoppning om att man
ska kunna följa upp det efter det att man har fått rap-
porten.
Vi har under veckan haft möjlighet att följa och
följa upp den speciella styrka som har funnits från
Sveriges sida och som nu även finns i Afghanistan.
Det är en grupp mycket välutbildade och mycket
kompetenta män som befinner sig där nere för att
utföra ett oerhört svårt och komplicerat arbete. I
framtiden tror jag att man trots all kompetens som
finns i den typen av styrka skulle kunna få en ytterli-
gare dimension i sitt kunnande om man också hade
kvinnlig kompetens med. I den typen av tudelat sam-
hälle är det oerhört viktigt att lättare kunna nå den
andra halvan av befolkningen, dvs. den kvinnliga
halvan av befolkningen, som inte på ett naturligt sätt
kan ha kontakt med en sådan styrka. Det är viktigt att
tänka sig in i vad det konkret kan innebära att utföra
ett arbete men också vad det innebär att finnas i en
tvåkönad konstellation i ett land och visa på möjlig-
heter att jobba på ett jämställt sätt, dvs. att kvinnor
och män har kompetens som kompletterar varandra.
Det här är ett bra och konkret exempel.
Vi förde fram i den politiska dimensionen när
konflikten i Afghanistan var som allra hetast hur
viktigt det var att ta med de afghanska kvinnornas
kompetens i arbetet och inte bara ta hänsyn till män-
nens synpunkter i exilen. Kvinnorna var ju inte orga-
niserade på samma sätt som vi är vana vid eller som
männen var. Det gäller också att vara lyhörd för andra
sätt att organisera sig och ge uttryck för uppfattning-
ar. Det måste vi lära oss. Vi är själva så vana vid att
organisation och kommunikation fortgår på ett enda
sätt därför att män av tradition har haft monopol på
att bygga upp strukturerna.
Det här var något jag tänkte på när jag ingick i re-
geringsdelegationen i Monterrey, den breda konferen-
sen med en bred agenda. Trots att jämställdhet och
gender nämns i slutdokumentet är det inte tillräckligt.
När man blickade ut över den nästan totalt manliga
församlingen som fick ansvaret för att följa upp de
viktiga beslut som fattades kunde man känna en skep-
sis. Kommer de ökade biståndsinsatserna och de
initiativ som har tagits att komma män och kvinnor
till lika del? Jag tror inte att de kommer att räcka. Om
fattigdomen i världen ska halveras - vilket också är
en säkerhetspolitisk fråga - måste också mer än hälf-
ten av resurserna från bistånd osv. till utvecklingslän-
derna fokuseras på kvinnorna. Om inte kvinnorna
lyfts upp ur fattigdomen lyfts inte heller hela familjen
eller landet ur fattigdomen.
Det finns mycket att göra för att hitta metoder och
strukturer och för att fokusera på att människor ska ta
sitt ansvar. Jag vet att man i Sverige arbetar med ett
projekt, Global Goods, gemensamma nyttigheter. Det
är ett projekt med fokusering på vatten. Där talas om
hur vi ska jobba för att få in genderperspektivet. Vat-
ten är en handels-, hälso- och säkerhetsfråga. Det är
viktigt att kvinnoperspektivet kommer in på ett or-
dentligt sätt.
Jag skulle vilja veta lite mer hur utrikesministern
ser att uppföljningsmekanismerna kan utvecklas
framöver.