Herr talman! Jag tror att den här skrivelsen från
regeringen har ställt till mer elände än den har gjort
nytta. Jag delar Marianne Jönssons uppfattning att vi
har haft stor enighet om barnfrågorna i utskottet. Jag
kan förstå Socialdemokraternas vånda i utskottet när
detta utomordentligt undermåliga dokument hamnade
på vårt bord. Det är egentligen onödigt att regeringen
belastar riksdagen med den här typen av skrivelser,
framför allt under de oxveckor som vi har framför oss
när vi har viktiga saker att diskutera och där det finns
ett innehåll.
Som många har vittnat om här i kammaren är den
skrivelse som behandlas i dag ett väldigt tunt doku-
ment, och egentligen är man intresserad av vad som är
bakgrunden till att regeringen skickar skrivelsen för
behandling i utskottet.
Vi har naturligtvis delade meningar om familje-
politiken. Vi förordar skattesänkningar, därför att vi
tror att de bidrag som måste till för att fylla ut möjlig-
heten att försörja sig som barnfamilj inte kommer
fallande som manna från himlen. Det finns en finansi-
ering bakom bidragen också.
Varför skall en barnfamilj som har bidrag behöva
betala skatt? Varför skall en familj inte kunna leva på
sin samlade inkomst? Vilket är det ideologiska skälet
till att man inte kan ta hänsyn till försörjningsbörda
vid beskattning?