Barnfrågor

Herr talman! Vi behandlar i dag en skrivelse från

regeringen som utgör en redovisning av arbetet med

de allmänna barnfrågorna och ett antal motionsyrkan-

den från allmänna motionstiden 1997 rörande barn.

Det är glädjande att man i utskottet under mandat-

perioden varit enig i flera frågor rörande barn. Senast

kan nämnas utskottets gemensamma yttrande angåen-

de propositionen Vårdnad, boende och umgänge.

Utskottet framhåller i sitt yttrande det viktiga i att

tillämpningen av lagstiftningen på området sker med

beaktande av FN:s barnkonvention och utifrån barnets

perspektiv.

Kanske mer än någonsin har barnfrågorna kommit

i fokus under de gångna åren. Sveriges dåliga finanser

och höga arbetslöshet har också påverkat barn och

ungdomars liv. Men för att även i framtiden kunna

garantera goda uppväxtvillkor för barn och unga, har

en sanering av landets ekonomi varit nödvändig.

Samtidigt har regeringens ambitioner att i så hög

utsträckning som möjligt skydda barnen varit stor. För

att särskilt uppmärksamma barns situation i samhället

har Socialdepartementet bl.a. givit ut rapporter som

särskilt pekar på vad som är gynnsamt för barns ut-

veckling men också vilka risker som kan uppstå för

negativ utveckling.

Flera stora utredningar har tillsatts för att finna

vägar och lösningar som är gynnsamma för ett barns

uppväxt.

I en av utredningarna, Barnkommittén, har man

haft till uppgift att undersöka hur Sverige uppfyller

FN:s barnkonvention. Det unika med barnkonventio-

nen är att barnets bästa skall komma i främsta rummet

inte bara i frågor som rör vårdnad, umgänge och ad-

option, inte heller enbart i verksamheter som i huvud-

sak är ägnade för barn, t.ex. barnomsorg och skola.

Principen om barnets bästa skall gälla alla samhälls-

områden. Flera av kommitténs förslag har redan ge-

nomförts genom ett antal lagändringar.

Men i praktiken är det, som har nämnts tidigare,

kommunerna och landstingen som har en nyckelroll i

arbetet med att förverkliga barnkonventionen. Det är

framför allt besluten i lokalsamhället som får betydel-

se för barns och ungdomars villkor. Som ett exempel

kan nämnas besluten om fri sjukvård för barn och

ungdomar. Det gäller skola och barnomsorg, fri-

tidsaktiviteter och kultur, men också miljöfrågor i vid

mening. Det är i den egna kommunen som barn och

ungdomar kan ha ett direkt inflytande över sina egna

villkor.

Med andra ord skall vi när vi fattar politiska beslut

beakta barnets situation, behov och intresse. Jag cite-

rar ur Barnkommitténs slutbetänkande:

"Utgångspunkten i barnperspektivet är respekten

för barnets fulla människovärde och integritet. Alla

människor - stora som små - har lika värde. Barn är

inte bihang till föräldrarna. De är inte miniatyruppla-

gor av vuxna utan unika individer med egna behov.

Barndomen skall inte ses enbart som en förberedelse

för vuxenlivet utan som en del av livet med ett värde i

sig."

Frågan om barns och ungdomars delaktighet i

samhället är ytterst en fråga om demokrati, om demo-

kratiska rättigheter och, vilket är lika viktigt, om de-

mokratiska skyldigheter. Demokratin är inget för

alltid givet. Den måste man fostras in i. Vi vuxna är så

duktiga på att tolka barnens behov att vi ofta glömmer

bort att fråga vad barnet tycker och känner. Att stärka

barns och ungdomars inflytande i kommunerna är av

stor vikt.

I lagar och kommunala handlingsprogram kan

man numera ofta läsa att det är barnets bästa som

skall gälla. Det är givetvis glädjande att konventio-

nens texter får genomslag, men det finns också en risk

för att ju mer vi upprepar artikel 3 om barnets bästa,

desto mer tror vi att den är förverkligad. Och så slår

vi oss till ro med det. För att konventionen verkligen

skall uppfyllas krävs det kunskaper och engagemang.

Om konventionens intentioner verkligen skall gälla i

kommunerna och omfatta alla barns vardag är det av

avgörande betydelse att kommunernas styrande poli-

tiker engagerar sig och kommer till insikt om betydel-

sen för varje barn att konventionen följs.

Barnkonventionen kan betraktas som det främsta

instrumentet när det gäller att kämpa för barnens

rättigheter. Det är därför av stor vikt att arbetet med

att implementera konventionen fortsätter och får ge-

nomslag i landets alla kommuner. För detta arbete har

den socialdemokratiska regeringen avsatt 20 miljoner

kronor till Allmänna arvsfonden. Barnombudsmannen

har till uppgift att följa utvecklingen. Även de ideella

organisationerna spelar här en viktig roll.

Jag är ganska övertygad om att det jag nu anfört

inte är kontroversiellt och att utskottets ledamöter

delar mina synpunkter. Detta menar jag är en styrka

för genomförandet av barnkonventionen.

I regeringens skrivelse ges en beskrivning av den

svenska familjepolitiken och därmed också den soci-

aldemokratiska familjepolitiken, som bygger på tre

grundstenar: för det första en välutbyggd barnomsorg,

för det andra föräldraförsäkringen, som är unik i Eu-

ropa, och för det tredje det generella barnbidraget.

Sammantaget skapar denna kombination valfrihet för

föräldrar och goda uppväxtvillkor för barnen.

Men här är det också slut på enigheten. När det

gäller inriktningen på familjepolitiken finns en klar

skiljelinje mellan borgerligt och socialdemokratiskt

synsätt. Detta visar sig tydligt i de reservationer som

lagts till betänkandet.

Herr talman! Moderaterna föreslår, inte helt över-

raskande, sänkta skatter. Vi socialdemokrater anser

att en skattesänkning skulle innebära högre kostnader

för den kommunala servicen, med andra ord för barn-

omsorg, skola och vård. Klyftorna mellan människor

skulle öka, och vi skulle få ett samhälle där den väl-

bärgade och starke skulle överleva på bekostnad av de

med en tom plånbok. Om man inte har råd att välja

den service som man behöver, vad är då Moderater-

nas valfrihet värd?

Centerns grundtrygghetsförslag förutsätter att vi

kan komplettera med privata försäkringar. Jag tror att

det med en sådan modell finns en stor risk att de med

de sämsta lönerna inte kommer att ha råd att ta privata

försäkringar. Jag tror också att de som löper de största

riskerna, t.ex. handikappade och kroniskt sjuka, får

betala mest för sina försäkringar, alternativt inte får

försäkra sig alls. De som har råd att ta höga privata

försäkringar för att få sin standardtrygghet har kanske

inte lika stort intresse att vilja vara med och höja

grundnivån, som gäller alla. Jag befarar starkt att

Centerns grundtrygghet inte kommer att bidra till

rättvisa och valfrihet för föräldrar och därmed inte i

förlängningen vara det bästa för barnen.

Folkpartiet kallar Socialdemokraternas arbetslös-

hetspolitik för ett totalt misslyckande. Ursäkta att jag

måste gå några år tillbaka i tiden, men detta uttalande

kommer från ett parti som innehade finansminister-

posten under de tre år när arbetslösheten tredubbla-

des, långtidsarbetslösheten femdubblades och över

50 000 företag gick i konkurs. Jag vill påminna om att

socialdemokratisk sysselsättningspolitik bidragit till

att vi har 100 000 fler jobb i privat sektor i dag än

1994. 4-procentsmålet kommer att uppnås under år

2000, och sedan går vi vidare mot full sysselsättning.

Kristdemokraterna talar för sitt "skötebarn", näm-

ligen vårdnadsbidraget. När vårdnadsbidraget inför-

des under den borgerliga regeringen var det för lånade

pengar. Vi socialdemokrater har alltid betraktat vård-

nadsbidraget som djupt orättvist därför att de som

verkligen skulle behöva tillskottet inte kunde utnyttja

reformen, t.ex. den ensamstående mamman.

Jag hade inte tänkt polemisera mot Vänsterns före-

trädare här i kammaren i dag, eftersom jag anser att

Vänsterns förslag att se närmare på anledningen till

lågt barnafödande delvis tillgodoses i regeringens

skrivelse. Men jag anser att det är väldigt grovt och

faktiskt ovärdigt av ett seriöst parti som Vänstern att

påstå att den socialdemokratiska regeringen ser de

låga födelsetalen som något positivt. Att låga födelse-

tal inte är bra för ett lands utveckling tror jag att alla

förstår. Jag är dock övertygad om att den alltmer ljusa

bilden av landets ekonomi, den enskildes ekonomi

och den sjunkande arbetslösheten kommer att ha en

positiv påverkan vad gäller barnafödandet i vårt land

framöver.

Att den socialdemokratiska regeringen sedan i

vårpropositionen föreslår ytterligare 4 miljarder från

1998 och framåt att användas för att öka kvaliteten i

vård, omsorg och skola gör faktiskt framtidsbilden

ännu bättre och bidrar till att ge barn och ungdomar

förutsättningar för en god uppväxt och utveckling.

Och detta gör vi för egna, inte lånade, pengar.

Regeringens skrivelse innehåller ett flertal olika

överväganden och redovisningar. Regeringens avsikt

att tillsätta en särskild utredare för frågor om barn-

misshandel ser jag som särskilt angeläget.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-

ställan och avslag på samtliga reservationer.