Herr talman! Först och främst beror det nog inte
på att vi inte har inkorporerat barnkonventionen i
svensk lagstiftning att den har vunnit insteg i kommu-
nerna så långsamt. Det beror helt enkelt på att det inte
finns någon nationell strategi för att se till att det här
blir gjort. När det gällde Agenda 21 tog staten ett
otroligt stort ansvar och en väldig mängd beslut fatta-
des för att det här skulle genomföras. Man har uppen-
barligen från statens sida inte ansett att barnkonven-
tionens införlivande i kommunerna är lika viktig som
Agenda 21:s införlivande.
Med anledning av påståendet att Barnombuds-
mannen i hög grad påverkade flera ledamöter vill jag
säga att jag inte vet hur andra ledamöter påverkades
av detta. Jag hade själv inte tillfälle att höra henne.
Jag vet att jag hela tiden har hållit på att barnkonven-
tionen skall transformeras in i det svenska systemet.
Det betyder alltså att vi måste se över hela vår lag-
stiftning.
Vi i socialutskottet skickade dessutom det här
ärendet på remiss till konstitutionsutskottet. Vi ville
höra deras yttrande. De tyckte också precis så här, att
man inte skall inkorporera, utan att man bör transfor-
mera. Jag förstår mycket väl att Barnombudsmannen
uttrycker det på det sättet när hon talar om utlänning-
slagen, för det är inte tillräckligt med bara den portal-
paragrafen. Men ett arbete är igångsatt för att se över
svensk lagstiftning och se till att hela vår lagstiftning
stämmer överens med barnkonventionens intentioner.
Det måste ändå vara det bästa sättet, så att vi i de fall
där vår lagstiftning går ännu längre fortfarande kan
hålla oss till den.