Herr talman! Internationellt sett har barn i Sverige
det bra, men det finns en rad orosmoln som påverkar
bilden av barns situation i vårt land. De statsfinansiel-
la problem som Sverige har och den besparingspolitik
som regeringen har valt att föra har många gånger
resulterat i försämrade förhållanden för just barnen.
Jag återkommer till det senare. Det finns också barn
som växer upp med våld och missbruk och i andra
socialt svarta miljöer.
Barn har alltid varit en utsatt grupp i samhället. De
har betraktats enbart som barn, inte som enskilda
individer. Barn skulle tidigare helst inte synas och
märkas eller uttrycka åsikter eller vilja. På senare tid
har barn uppmärksammats mer som de människor de
är, inte minst genom FN:s konvention om barnens
rättigheter, som generalförsamlingen antog den 20
november 1990. I konventionens artikel 3 skriver man
att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid
alla åtgärder som gäller barn. Principen bygger på två
grundläggande tankar - att barn har fullt och lika
människovärde och alltså inte är mindre värda än
vuxna och att barn är sårbara och behöver särskilt
stöd och skydd för att kunna åtnjuta sitt fulla männi-
skovärde.
Folkpartiet arbetar för att barnkonventionen skall
genomsyra allt arbete som direkt eller indirekt rör
barn på såväl det nationella som det internationella
planet.
Det har dock tidigare funnits förslag i Sveriges
riksdag som, om de hade bejakats, kanske redan tidi-
gare hade inneburit en förbättring av barnens situa-
tion. Folkpartiets dåvarande riksdagsledamot Kerstin
Anér väckte på 70-talet en motion i vilken hon före-
slog att all samhällsplanering skulle utgå från barnens
behov. Om den motionen hade bifallits är jag överty-
gad om att situationen för barnen i Sverige hade varit
bättre än vad den är i dag.
Herr talman! I det här betänkandet behandlas både
regeringens skrivelse med redovisning av arbetet med
de allmänna barnfrågorna och motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden. Självfallet går de här
frågorna i varandra, men jag tänkte först beröra skri-
velsen.
Folkpartiet anser att regeringens skrivelse är en
tunn historia. Den försöker skyla över de beslut som
regeringen tidigare har fattat och som drabbat just
barnen hårt. Regeringens besparingspolitik har alltför
ofta haft socialt oacceptabla konsekvenser. Sänkning-
en av barnbidraget är ett sådant exempel. Folkpartiet
var emot det, eftersom barnbidraget är en mycket
viktig del i barnfamiljernas ekonomi och dessutom
fördelningspolitiskt mycket bra. I skrivelsen beröm-
mer sig regeringen för att ha återställt barnbidraget.
Självfallet har också regeringens misslyckande
med att öka sysselsättningen drabbat barnen och deras
föräldrar. Just den rekordhöga arbetslösheten är kan-
ske den största enskilda orsaken till att många barn
har försatts i en svår situation. Vi vet att barn till
föräldrar som är arbetslösa ofta mår sämre än barn till
föräldrar som har ett arbete att gå till. I skrivelsen
erkänner också regeringen att den ekonomiska krisen
med arbetslöshet och nedskärningar har drabbat barn-
familjerna mer än andra grupper. Detta hade man
kunnat förutse, och man hade kunnat göra besparingar
på andra områden. Sådana förslag lade vi fram från
Folkpartiet.
Arbetslösheten har också speciellt drabbat en-
samstående föräldrar, dvs. i de allra flesta fall ensam-
stående mödrar, ofta också med låg inkomst. Också
detta hade man kunnat förutse. De kvinnor som har
drabbats har ofta arbetat inom vården, där det har
varit många uppsägningar, men också inom ett annat
krisområde vad gäller arbetsplatser, nämligen enkla
kontorsarbeten.
Nu anser regeringen att det är dags att ta reda på
vad som ligger bakom det här och hur vägen till för-
värvsarbete och egen försörjning ser ut för bl.a. en-
samföräldrarna. Ja, det är väl hög tid. Det är bara
synd att regeringen inte innan besluten fattades gjorde
en konsekvensanalys. Då hade man kanske kunnat
förhindra att så många barn behöver må så dåligt.
Herr talman! Den socialdemokratiska nedmonte-
ringen av vård och omsorg har även resulterat i att
köerna till barn- och ungdomspsykiatrin har ökat.
Funktionshindrade barn har inte alltid rätt till person-
lig assistans när de vistas i daglig kommunal verk-
samhet. Detta är ytterligare ett exempel på hur barnen
har drabbats.
I vår motion med anledning av redovisningen av
de allmänna barnfrågorna har vi också tagit upp barn-
konventionen och det arbete som måste bedrivas inom
stat, landsting och kommuner för att förverkliga kon-
ventionen om barnens rättigheter. Vi tycker att det har
gått för sakta och att staten inte har tagit sitt ansvar
för att kontrollera att arbetet bedrivs på ett bra sätt.
Artikel 4 i barnkonventionen innebär ju att staten är
skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder för att genom-
föra konventionen. Enligt Barnombudsmannen har
barnkonventionen ännu inte fått något större genom-
slag i kommunerna, även om det har blivit något bätt-
re de senaste åren. Andelen kommuner som har be-
handlat barnkonventionen har ökat från 7 % till 25 %
mellan åren 1995 och 1997. Jag tycker att det är för-
skräckande siffror.
Utskottet har nu sagt att det delar vad som anförts
i motionerna och att det är viktigt att barnkonventio-
nen verkligen beaktas i kommunerna, och det är ju
bra. Men utskottet är inte berett att göra något tillkän-
nagivande utan anser att motionerna är tillgodosedda.
Från Folkpartiets sida har vi inte lagt fram någon
reservation mot det här, men vi kommer att bevaka att
de åtgärder som regeringen har sagt sig vilja vidta
också kommer att vidtas.
Herr talman! Jag vill nu ta upp några frågor som
härrör från motioner från den allmänna motionstiden
där vi från Folkpartiet har en avvikande åsikt gente-
mot utskottsmajoriteten.
De allra flesta föräldrar vill ha sin barnhälsovård i
sin geografiska närhet. Barnavårdscentraler och mot-
svarande barnmottagningar hos vissa distriktssköters-
kor i landstingets regi ger en mycket god barnhälso-
vård av hög kvalitet. Även i framtiden kommer hu-
vuddelen av familjerna att söka sig till den här vård-
formen. En del föräldrar vill dock få sin barnhälso-
vård hos någon annan. Vi tycker att det är viktigt att
den enskilda familjen att själv få bestämma över så-
dana viktiga saker som var man vill få sin barnhälso-
vård. Därför har vi föreslagit att en form av barnhäl-
sovårdspeng skall införas så att föräldrarna själva
skall kunna få välja.
Enligt FN:s barnkonvention skall alla barn ha rätt
till en god tillsyn och omsorg samt utbildning anpas-
sad till det enskilda barnets behov, förmåga och förut-
sättningar. Föräldrarnas ansvar utgör här grunden för
att nå målet, men föräldrarna kan behöva råd, hjälp
och stöd för att klara sin uppgift. Vi anser därför att
föräldrautbildning bör erbjudas inte bara föräldrarna
med de minsta barnen utan också föräldrar med barn
långt upp i tonåren.
Det finns också en reservation som handlar om de
12 000 barn som är placerade i familjehem, en del
långtidsplacerade. Det är en stor brist att deras behov
och rättigheter inte skyddas tillräckligt i lagstiftning
och praxis. De här barnen måste få ett större inflytan-
de över besluten om var de skall bo. Vi stöder därför
motion So642.
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga
våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till
reservation 3 under mom. 1.