Herr talman! Jag har i detta betänkande två motio-
ner som jag känner är väldigt angelägna och som jag
kort vill kommentera något. Det handlar dels om
vikten av ett aktivt agerande från myndigheternas och
kommunernas och landstingens sida vad gäller imp-
lementeringen av FN:s barnkonvention, dels om an-
mälningsskyldigheten från personal som arbetar med
barn och ungdomar upp till 18 års ålder.
Jag har inledningsvis noterat att regeringen åter-
kommer i maj med en proposition som bl.a. tar upp
den parlamentariska barnkommitténs arbete. Socialut-
skottet har markerat detta särskilt i betänkandet, och
jag har all respekt för det ställningstagandet. Jag tyck-
er att det är en klok investering av riksdagen att vänta
några månader på ett bra regeringsförslag avseende
Barnkommitténs arbete. Jag tycker också att det är
viktigt att vara klar över att implementeringen av en
så här viktig konvention tar tid. Den måste få ta tid
för att den skall bli genomarbetad i hela samhällsma-
skineriet.
Herr talman! Innan ordförandeklubban i Sveriges
beslutandeatmosfär går i bordet, skall det hos alla
beslutande ledamöter och tjänstemän har ringt till en
liten mental väckarklocka vars signal och budskap är:
Har vi nu tänkt på barnets bästa i främsta rummet?
När vi är där har vi lyckats.
Jag har också noterat att regeringen löpande har
tagit initiativ till olika informationsinsatser och även
ordnat finansieringen för dessa ändamål. Barnom-
budsmannens och de frivilliga organisationernas arbe-
te inom barnområdet förtjänar att uppmärksammas på
ett positivt sätt.
Det som bekymrar mig ibland är när det i den all-
männa debatten ofta åberopas att Sverige bryter mot
FN:s barnkonvention. Det kan gälla när verksamheter
som berör barn och ungdomar ändrar karaktär genom
omorganisationer, nedskärningar eller andra föränd-
ringar. Det kan handla om barns eller familjers ställ-
ning i förhållande till utlänningslagen; om huruvida
man har fått stanna eller om att det ej har funnits skäl
att få stanna i Sverige.
Barnkonventionen är en överenskommelse mellan
stater. Det betyder att staten har ansvaret för att kon-
ventionen förverkligas i vårt land. Barnkommittén
föreslog därför att nationella mål uppställs.
I praktiken är det kommunerna som har en nyckel-
roll i arbetet att förverkliga barnkonventionen. Det är
framför allt besluten i kommunerna som får betydelse
för barns och ungdomars villkor. Det gäller sådant
som skola och barnomsorg, fritidsaktiviteter och kul-
tur.
Det är i den egna kommunen som barn och ung-
domar kan ha ett direkt inflytande över sina egna
villkor.
Det vore rimligt att alla kommuner inom ett
mycket kort tidsperspektiv utarbetade barn- och ung-
domsplaner som visar hur de tänker genomföra barn-
konventionen. Kommunerna skall också ha en ut-
bildningsplan för både politiker och anställda.
Att stärka barns och ungdomars inflytande i kom-
munerna är oerhört viktigt. Ytterst handlar det om
demokrati, om demokratiska rättigheter och, lika
viktigt, demokratiska skyldigheter. Demokratin är
inget för alltid givet. Den måste man fostras in i. Här
har skolan en central roll.
En annan motion handlar om när det finns risk att
barn och ungdomar har blivit utsatta för någon form
av misshandel m.m.
Socialtjänstlagen har ändrats fr.o.m. den 1 januari
1998. Fr.o.m. lagens ikraftträdande kommer alltså alla
som yrkesmässigt arbetar med barn att omfattas av
anmälningsskyldigheten. Jag anser att samhället i
högre grad än nu bör bidra med upplysning om denna
skyldighet för personal som arbetar med barn och
ungdomar. Jag är mycket medveten om att detta måste
hanteras med största varsamhet så att det inte blir
någon form av hetsjakt på personalen, och just därför
borde relevant information och upplysning vara i allas
intresse.
Jag skulle uppskatta om regeringen ville ta initia-
tiv till just en sådan informationskampanj.
Herr talman! Jag har inget eget yrkande på mina
motioner, utan mitt inlägg är närmast till för att försö-
ka bidra till den mycket nödvändiga och viktiga le-
vande debatt som måste föras när det gäller frågor
som berör barn och ungdomar.
Där är det slut på mitt anförande, oaktat vilken tid
på dygnet det är.