Herr talman! Jag skulle vilja påminna Stig Sand-
ström om ett par saker när det gäller frågan om inkor-
porering eller transformering av barnkonventionen
som vi behandlade hösten 1995, vill jag minnas att
det var. I samband med att vi behandlade den här
frågan i socialutskottet uttalade Barnombudsmannen
att barnkonventionen inte borde inkorporeras utan att
den borde införlivas i svensk rätt genom transforme-
ring, som det kallas då. Barnen torde genom det få det
bästa skyddet, sade Barnombudsmannen. I vissa delar
går nämligen svensk lagstiftning t.o.m. längre än
barnkonventionen gör. Vi har alltså i Sverige en
mycket omfattande lagstiftning om barn, vilken torde
vara betydligt mer omfattande i vårt land än den är i
flertalet av de länder som har inkorporerat barnkon-
ventionen.
Regeringen tillsatte strax efter att vi hade behand-
lat ärendet här i riksdagen en parlamentarisk kommit-
té, Barnkommittén, som också i sitt slutbetänkande
ansåg att det skulle vara fel att inkorporera barnkon-
ventionen. Så här sade kommittén: Barnkonventionen
innehåller många relativt vaga formuleringar och ett
icke obetydligt inslag av artiklar som siktar till ett
gradvis genomförande som är svårare att direkt tolka
av domstol. Alltså är det viktigare att det sker en
ordentlig genomgång av att de lagar vi redan har
stämmer överens med detta.
Tycker verkligen Stig Sandström att det vore bra
om vi lät den vittgående svenska lagstiftningen för
barns bästa stå tillbaka för att vi ordagrant vill göra
konventionen till svensk lagstiftning?