Herr talman! I det moderna samhället fokuserar vi
alldeles för lätt på det kortsiktiga perspektivet, och
jag tror att vi gör det generellt sett. Men när det gäller
barnen är det förödande om vi inte ser långsiktigt.
Kortsiktiga vinster kan faktiskt leda till mycket all-
varliga och förödande konsekvenser för barn.
Det kan vara ett av skälen till att de effekter bar-
nens uppväxtvillkor får på lång sikt kan komma i
skymundan. Det leder till att i stället för att lägga sin
kraft på att förebygga får samhället avsätta resurser på
brandkårsutryckningar. Ett exempel på det är hur
kriminalpolitiken, speciellt våldsfrågorna, har hante-
rats. Erfarenheten visar att den nu varande kriminal-
politiken har ganska liten effekt på brottsutveckling-
en. Det som styr brottsbenägenheten är framför allt
normer och värderingar som införlivas och får fäste
under uppväxttiden. Att normfördelningen fungerar
bäst i en kärleksfull nära relation är allmänt vederta-
get. Det borde leda till den politiska slutsatsen att
samhället vinner på att i hela sin uppbyggnad sträva
efter att ge familjerna tillräcklig uppbackning för att
fullt ut kunna ta på sig sin viktiga roll.
Herr talman! Den idémässiga bakgrunden till den
syn vi har på familjen uttrycks också mycket väl i
inledningen till FN:s barnkonvention. Sverige har
ratificerat både barnkonventionen och andra konven-
tioner som ger ett starkt stöd för familjen som en
enhet. Olika internationella överenskommelser som
Sverige anslutit sig till tar klart ställning för föräldrar-
nas rätt att fostra barnen enligt sin egen kulturs eller
religions grundåskådning. I FN:s barnkonvention sägs
bl.a. att konventionsstaterna ser familjen som den
grundläggande enheten i samhället och den naturliga
miljön för alla dess medlemmar, särskilt för barnens
utveckling och välfärd.
Enligt konventionen bör familjen ges nödvändigt
skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt
ansvar i samhället. Vidare sägs att barnet för att nå en
fullständig och harmonisk utveckling av sin person-
lighet bör växa upp i en familjemiljö i en omgivning
av lycka, kärlek och förståelse.
FN:s barnkonvention har inte tillkommit för att ge
föräldrar dåligt samvete för att de inte kan leva upp
till de höga krav som konventionen ställer. Konven-
tionen har kommit till för att utöva påtryckning på
medlemsstaterna att ge föräldrarna de nödvändiga
förutsättningar som krävs för att de helt och fullt skall
kunna ta på sig det ansvar som de har i sin föräldra-
roll.
Herr talman! Jag tillhör dem som tror att den linje
som majoriteten har valt i utskottet är den linje som
det finns bästa förutsättningar för att barnens rätt
verkligen skall komma fram. Det handlar kanske mer
om att kommunerna tar den på allvar. Jag tycker ock-
så att det är förödande att det har tagit så lång tid. Det
är kanske tur för oss beslutsfattare att inte alla beslut
vi fattar i riksdagens kammare tar så lång tid att införa
som barnkonventionen. Men det ger en bild av hur
samhället i stort prioriterar barnen.
Jag tycker att i princip alla beslut vi fattar i riks-
dagen har ett alldeles för stort mått av vuxenperspek-
tiv. Det s.k. enmetersperspektivet som vi kristdemo-
krater gärna talar om finns oftast inte med. Barnen
finns inte här att hävda sin rätt. Hur vackert och fint vi
än talar, måste det bli viktigt för oss att se barnens
perspektiv.
Flera har sagt att folkhälsorapporter har visat att
svenska barn internationellt sett mår gott fysiskt. Vi är
duktiga på att vaccinera, kontrollera vikt och längd,
ögon och öron. Men vi ser tendenser att den psykiska
ohälsan breder ut sig. Unga tjejer och killar prövar
alkohol och narkotika. Det är något som borde vara
en signal.
När jag fick skrivelsen i min hand från regeringen
blev jag också besviken. Jag funderade över vad det
är för avstamp som regeringen vill göra med anled-
ning av rapporterna. Det är fint att en mängd saker har
gjorts, men det är inte till fyllest om vi ser att saker
och ting inte fungerar och att man inte lägger fram
förslag för att få det bättre.
Herr talman! Vi kristdemokrater talar ofta om val-
friheten. Vi tror att föräldrarna känner sina barn bäst.
Jag instämmer också i den uppfattning som Modera-
terna har givit uttryck för, nämligen att det är synd att
den tidigare regeringens ambitioner och kliv in i val-
friheten för familjernas bästa inte finns med i skrivel-
sen. Det var viktigt. Jag vill påminna utskottsmajorite-
ten om att det faktiskt vra 70 % av dem som hade rätt
att utnyttja vårdnadsbidraget som gjorde det. Men det
var inte bara att de tog till sig 2 000 kr utan de avstod
från den samhällssubventionerade barnomsorgen. Det
var en för mig större grupp än vad jag hade trott som
utnyttjade den möjligheten. Jag tolkar det som att det
finns föräldrar i alla partier som tycker att det är jät-
teviktigt att få bestämma över sin barnomsorg själva.
Vi kristdemokrater är övertygade om att staten och
kommunen inte skall styra föräldrars val. Man skall
underlätta föräldrars val.
Jag vill redan nu yrka bifall till reservation 4 un-
der mom. 1.
Jag vill säga några ord om reservation 14 och
långvariga familjehemsplaceringar. Vi vet att det i
dag lever ungefär 12 000 barn i familjehem. De har en
otrygg, oviss situation. Kristdemokraterna, Modera-
terna, Centern och Folkpartiet har tillsammans väckt
en motion om att en utredning skall tillsättas och se
över barnens situation och lämna förslag till åtgärder.
Jag vill yrka bifall till den reservationen. Det är så
oerhört viktigt för framtiden att vi vågar utreda hur
barnen verkligen mår.
Herr talman! I övrigt står vi kristdemokrater na-
turligtvis bakom alla de reservationer vi stöder. För
tids vinnande yrkar jag bifall till två reservationer.