Fru talman! Först till Per Unckel: För tre och ett
halvt år sedan hade jag inte en debatt med Per Unckel
som arbetsmarknadsminister, utan jag hade då en
debatt med Ingvar Eriksson i en helt annan fråga, som
rörde en annan del av företagarvärlden.
Volymmålet återigen. Kan Per Unckel förklara för
mig varför det nu skulle vara så fel att sätta upp ett
volymmål? Ni hade ju under er regeringstid det hög-
sta volymmålet någonsin, detta särskilt under valåret
1994, då ni passade på att dra upp volymmålet till
263 000, det högsta någonsin. Då hade ni också infört
ALU, det som Per Unckel själv betecknade som
"mindre meningsfulla åtgärder". Det var Per Unckels
regering som gjorde det.
Ni drog upp volymerna under ett valår. Vi gör
tvärtemot. Vi försöker nu, trots att det är valår, att dra
ned volymerna, eftersom det är nödvändigt med hän-
syn till konjunkturen. Om vi hade dragit upp dem till
lika höga nivåer som ni, hade det naturligtvis sett
bättre ut inför valet. Då hade vi sannolikt kunnat
pressa ytterligare på den öppna arbetslösheten. Men
vi gör det tvärtom. Vi gör nämligen detta av sakskäl,
inte av partitaktiska skäl. Vi gör det därför att vi vill
ha utrymme för mer av kvalitet och mindre av volym.
Ni gjorde på ett helt annat vis. Jag har inte kritiserat
er för det, eftersom det under den tiden stod still och
stampade och därför var ganska naturligt med många
åtgärder. Men det är med tanke på detta litet konstigt
att Per Unckel kritiserar oss i det här läget. Förklara
varför ni hade så många i åtgärder i april 1994!
Vad gäller den bild jag visade är det något häp-
nadsväckande att Per Unckel skyller 500 % ränta på
oppositionen, på att vi inte ville släppa kronkursen.
Om Per Unckel går hem och läser på skall han få se
att det finns en helt annan historia bakom detta. Det
var ni som regerade. Det var ni som hade ansvaret.
Det var under er tid och med er politik som räntan
steg.
Sedan vill jag kommentera några andra inlägg. El-
ver Jonsson talar om vård och skola som ett primärt
område, och jag har ingen annan uppfattning. Det är
viktigt. Det är därför vi nu kan satsa extra på det. Ni
är också med på den satsningen. Frågan är bara vad
som händer om vi får en annan regering, om ni skall
regera ihop med moderaterna. De vill ju de facto dra
ned anslagen till kommuner och landsting med litet
drygt 17 miljarder och på sikt mycket mer pengar.
Men i dagsläget tycks vi vara överens.
Det finns också en diskussion om hushållsnära
tjänster, som flera här har tagit upp. Det är inget nytt.
Den här regeringen tillsatte en utredningkring detta,
som Dan Andersson ledde. Det finns inga ideologiska
eller principiella invändningar.
Men frågan är: Om vi nu har de här pengarna -
det blir ju under alla förhållanden en kostnad - skall
vi lägga dem på vård, skola och omsorg? Skall vi
prioritera dessa viktiga verksamheter - viktiga i sak
men också för jobbens skull - eller skall vi subven-
tionera personer som vill köpa tjänster? Det är en
prioriteringsfråga som man, som alltid, måste ta
ställning till.
Hans Andersson ställde några frågor. En handlade
om när det blir en sådan förändring av åtgärderna att
praktikplatser kommer till stånd. Vi håller nu på att
arbeta med detta. Vi strävar för att reducera floran av
åtgärder och undersöker om vi kan förändra innehållet
i dem. Vi hoppas bli klara i vårpropositionen med
detta arbete.
Jag delar din uppfattning att det pågår väldigt
mycket arbete i departementet. Jag som själv har suttit
i riksdagen kan förstå att det inte är tillfredsställande
att där inte alltid veta vad som pågår, men jag har
lovat att komma till utskottet och i detalj redovisa allt
vad som pågår. Jag tycker att det är viktigt att riksda-
gen vet vad vi håller på med. Det är ju det som parla-
mentarismen bygger på.