Fru talman! Först helt snabbt några svar på ar-
betsmarknadsministerns frågor.
Vem skapade massarbetslösheten? Ni.
Vem skapade budgetunderskottet? Ni.
Vem skapade 500 % ränta? Ni, när ni gick från
förhandlingsbordet och inte orkade hålla i kronan.
Vem skapade högsta ALU:n? Bakgrunden finns i
1980-talets kasinoekonomi.
Allt detta vet arbetsmarknadsministern.
Efter tre år lyckades vi vända. Efter tre år började
sysselsättningen ånyo gå upp och budgetunderskottet
och arbetslösheten gå ned. Ni tog ett halvår på er för
att återigen vända kurvorna. Då gick arbetslösheten
upp och sysselsättningen ned. Det är ett dåligt facit,
Margareta Winberg, från era regeringsår!
Skillnaden mellan det som skulle ha kunnat hända
och det som faktiskt har hänt, dvs. om sysselsättnings-
läget hade fortsatt att förbättras så som det gjorde vid
den tidpunkt då ni tog över, är att 150 000 människor
i dag saknar arbete men som skulle ha kunnat ha arbe-
te. Det är många människors lycka och välgång som
har gått förlorad på detta och det är många goda
skattekronor till stat och kommun som därmed har
gått förlorade.
Uppenbarligen sprider sig i de socialdemokratiska
bänkarna en viss förstämning över att kritiken mot
arbetsmarknadspolitiken nu börjar sprida sig utanför
Moderaterna. Modet sprider sig så att säga. Jag skall
inte för ett ögonblick säga att modet spritt sig ännu
när det gäller exakt vilka lösningar som bör sättas i
stället. Att kritiken nu är samstämmig är dock ett
första viktigt steg.
Som arbetsmarknadsministern innerst inne natur-
ligtvis inser är det i volymmålet som kruxet sitter. Om
man först och främst tvingar arbetsförmedlare och
andra att uppfylla målet om en volym i stället för att
uppfylla kravet på att människor skall få arbete, blir
åtgärderna därefter. Om det dessutom är så att varten-
da hugskott som Margareta Winberg presenterat för
riksdagen om nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder
under den tid hon varit minister inte har visat sig vara
i närheten av att uppfylla de ambitioner som Margare-
ta Winberg och hennes företrädare Anders Sundström
satt upp, är det klart att trycket på enkla åtgärder ökar
ytterligare i stället för att trycket ökar på de kvalifice-
rade insatser som Sverige skulle ha behövt.
Margareta Winberg är bekymrad över att jag cite-
rar vad AMS faktiskt har varnat henne om. Ännu
mera borde det självklart bekymra henne när det cite-
ras vad hon själv sade i en riksdagsdebatt för tre och
ett halvt år sedan. Försök inte springa ifrån ansvaret!
Ni har varnats för vad som skulle kunna inträffa men
underordnat dessa varningar era egna politiska ambi-
tioner att pressa ned den öppna arbetslösheten och
strunta i den totala arbetslösheten. Återigen: Det är i
volymmålet som kruxet sitter och det är detta volym-
mål som ni fortfarande vägrar att överge.
Hans Andersson frågar mig vad vårt alternativ är.
Det är mycket enkelt att svara på den frågan: Det
gäller att se till att företag växer - det gör de inte i
Sverige - och att se till att AMS får ett vettigt mål att
arbeta efter, dvs. att få så många människor som möj-
ligt i arbete. Förena dessutom AMS-politiken med en
ordentlig yrkesutbildningspolitik efter gymnasiesko-
lan för de unga människor som i dag lämnar skolbän-
ken och som annars riskerar att hamna i omedelbar
arbetslöshet! Det är tre snabba åtgärder och tre åtgär-
der som, om Margareta Winberg var beredd att ta
dessa till sitt hjärta, faktiskt skulle kunna göra att de
sista åtta månaderna av hennes ministerperiod blev
något gladare än de månader som hittills har gått.