Fru talman! Det är ett mycket viktigt och angelä-
get ärende som vi här diskuterar - för vilken gång i
ordningen vet vi väl inte. Vi kan naturligtvis å ena
sidan glädja oss över att vi har färre öppet arbetslösa,
och det skall sägas allra först. Vi kanske inte heller
skall använda ordet massarbetslöshet. Det är trots allt
en majoritet som har arbete. Men det är naturligtvis
en på tok för hög öppen arbetslöshet och alldeles för
många som står utanför reguljär arbetsmarknad. Detta
finns det anledning att känna stort bekymmer för.
Jag tror att regeringen har levt alltför länge i hop-
pet om att det här väl ändå skall ordna sig. Det är ju
en hygglig konjunktur, och den har t.o.m. varit sti-
gande. Vi konstaterar att det naturligtvis går att pressa
ihop arbetslöshetssiffrorna något, men även att de
som är i reguljärt arbete blir allt färre. Detta innebär
att allt färre skall försörja alltfler. Det är det, fru tal-
man, som gör att vi har inte råd med det som riksdag
och regering på många punkter är överens om, nämli-
gen att säkra ett välfärdssamhälle där t.ex. vård och
skola får sina behov tillgodosedda.
Jag tror alltså att det finns anledning att försöka
hitta nya metoder. För Folkpartiets del har vi sagt att
primäruppgiften är att tillfredsställa behovet av nya
arbetsplatser. Det är den riktigaste och säkraste vägen
att få en sänkt arbetslöshet. Dessutom är den ekono-
miskt dubbelverkande. Ett utgående bidrag löses ut
mot en ingående skatteintäkt. Statsfinansiellt är det
oerhört betydelsefullt, samtidigt som det naturligtvis
är väldigt värdefullt mänskligt sett.
Jag skulle vilja ställa en fråga till arbetsmark-
nadsministern. Jag upplever att regeringens försök att
få ordning på det här är uppriktiga. Men hur mycket
har man tagit till sig av den svängning som nu skett,
också i de socialdemokratiska leden, när det gäller att
bredda arbetskraftsutbudet med innovationer i tjänste-
sektorn? Vi såg ett exempel på det i Stockholms
stadshus i går kväll. Det skulle vara intressant att höra
om arbetsmarknadsministern här är beredd att göra en
deklaration om att man från regeringens sida stimule-
rar och uppmuntrar t.ex. tjänstesektorn för att kunna
ge inte minst ungdomar chans till ett primärarbete
som sedan leder vidare till andra uppgifter. Här har vi
olyckligtvis suttit fast i vad som ofta betraktats som
en s.k. pigdebatt.
Här finns det också en rad vinster att göra utöver
att vi får mer människor i reguljärt arbete, heltid eller
deltid. Vi kan t.ex. begränsa de många och besväran-
de svartjobben, vilka också är en störning på sam-
hällsekonomi och samhällskropp, och det skulle också
bli färre arbetslösa.
Jag skulle gärna se att arbetsmarknadsministern
kommenterade detta i positiva ordalag.