Fru talman! Först några ord till Per Unckel. Hans
något höga tonläge föranleder mig att ställa några
frågor.
För det första: Vem var det som skapade massar-
betslösheten, Per Unckel?
För det andra: Vem skapade ett budgetunderskott
av gigantiskt mått som vi fick ta över?
För det tredje: Vem drog upp räntan? Jag har tidi-
gare i Göteborg visat en bild för Per Unckel. Jag vet
inte om han kommer ihåg det, men jag har den med
mig i dag. Denna bild från hans eget husorgan Svens-
ka Dagbladet visar att räntan var 500 %. När var det,
inte var det under den nuvarande regeringens tid?
För det fjärde: Vem avskaffade 134 800 jobb in-
om den offentliga sektorn och 306 000 jobb inom den
privata sektorn?
Per Unckel, med tanke på debatten om arbets-
marknadspolitik och mindre meningsfulla åtgärder
undrar jag: Vem var det som införde ALU? Inte var
det jag och inte var det Anders Sundström. Och vem
har haft högst volym? Inte var det jag och inte var det
Anders Sundström, utan det var Carl Bildts regering
som hade det.
Den här debatten är så pass angelägen och allvar-
sam att det skulle vara klädsamt med ett litet mindre
högt tonläge; detta för att kunna diskutera i sak i stäl-
let för med den retorik som Per Unckel ägnar sig åt.
Svaret på alla mina frågor är ju att det var den rege-
ring som Carl Bildt ledde som skapade massarbets-
lösheten, som skapade budgetunderskottet, som såg
till att räntan steg och som avskaffade alla de hundra-
tusentals jobben både inom den privata och inom den
offentliga sektorn, som införde ALU och som hade
den högsta volymen någonsin. I april 1994 rörde det
sig om 263 000. Så mycket har vi aldrig ens kommit i
närheten av, Per Unckel! Det var ni som stod för den
politiken.
Nu är det dags igen, för Per Unckel kan spåra en
spricka mellan Landsorganisationen och det social-
demokratiska partiet. Men jag kan lugna Per Unckel.
Det finns ingen sådan spricka, utan vi är fullständigt
överens. Det är inte alls så att vi på grund av någon
artikel eller på grund av att Per Unckel hetsar upp sig
skyndar oss och lägger om politiken. Arbetsmark-
nadspolitik är mycket mera grannlaga än så.
När prognosen från AMS kom någon gång under
hösten, där man pekade på vissa flaskhalsproblem
under 1998, sade jag till AMS: Det är dags att ni
vrider om all arbetsmarknadsutbildning mot den efter-
frågan som ni kan se. Det gjorde AMS. Vidare: I
regleringsbrevet till AMS drog vi ned volymen, för så
skall man göra när konjunkturen går upp och det finns
en risk för överhettning. Vi satsade mera på kvalitati-
va åtgärder, dvs. på utbildning. Vi lade in resursarbe-
ten i volymmålet. Därmed skapade vi utrymme för
yrkesutbildning för 2 miljarder kronor, alltså vad
företagen nu efterfrågar. Detta är sanningen.
Det handlar inte om vad AMS sade för tre år se-
dan. Per Unckel gjorde en feltolkning av vad som står
i broschyren i fråga. Det är klart att AMS hela tiden
vill motverka bristyrken men då fanns det inte något
sådant. Så sent som i augusti i fjol fanns inte i den
prognos som då gjordes de tendenser som någon
månad senare fanns. Det är klart att vi då får lägga om
politiken.
Hans Andersson ställde en fråga som Per Unckel
borde reflektera över. Per Unckel har uppenbarligen
en god relation till näringslivet. Vad ligger alltså i
deras ansvar och varför har de en så kort framför-
hållning?