Fru talman! Vi kan nu se att arbetslösheten sjun-
ker. Vi kan också se att sysselsättningen - om än i
liten mån - ökar. Vi kan se att vi har fått ordning på
Sveriges ekonomi. Sverige blir rikare. Vi kan se att
investeringarna växer och att konsumtionen ökar.
Människor tror på framtiden och vågar handla.
Vi kan se att till skillnad mot under den tidigare
regeringens tid sjunker räntan ordentligt. Det betyder
mycket för de enskilda människorna och för företa-
gen. Vi kan nu efter en smärtsam period i den offent-
liga sektorn ge mer pengar till den, så att verksamhe-
terna vård, omsorg och skola blir bättre och så att
många, framför allt kvinnor, kan få jobb där.
Vi ser hur verksamheterna och antalet jobb i den
privata sektorn nu återigen växer. Det gör att arbets-
marknadspolitiken läggs om. Jag aviserade det redan i
höstas i en tidigare debatt här i riksdagen. Jag har
skrivit fast det i regleringsbrevet till AMS. Det bety-
der att vi tar ned volymmålet och att vi skapar ytterli-
gare utrymme för arbetsmarknadsutbildning för att
svara mot den efterfrågan som AMS under den sista
delen av 1997 såg skulle kunna komma under 1998.
Detta gör att vi nu för en mera tillväxtorienterad
arbetsmarknadspolitik. Det kan vi göra i ett läge där
konjunkturen går uppåt, i ett läge där det går bättre
för Sverige än vad det gjorde tidigare.
Det här gör att det för oss, för regeringen, för det
socialdemokratiska partiet och för socialdemokraterna
här i riksdagen finns all anledning att se framtiden an
med en viss optimism. Det går bättre för Sverige nu
än under de tre år då Per Unckel m.fl. satt i regering-
en. Det gör också att det är betydligt roligare att vara
arbetsmarknadsminister i dag än under den första
tiden, då jag hade att hantera det arv som vi fick.