Fru talman! Det var intressant att få lyssna till
statsministerns berättelse. Det är utmärkt att han
kommer så snabbt till kammaren efter att ha varit i
Dublin.
Innehållsmässigt vill jag uttrycka min och mitt
partis stora tillfredsställelse med det tydliga budskap
som numera, sedan någon dryg vecka tillbaka, ges
från regeringens och statsministerns sida om klimatet
för utvidgningen, för att se till att Östeuropas och
Centraleuropas länder har möjlighet att bli medlem-
mar, liksom att detta kopplas samman med en insikt
om att denna utveckling inte kan äga rum utan att det
sker förändringar i EU:s institutioner som påverkar
institutionerna och deras sätt att samarbeta. Det är
också särskilt glädjande eftersom det bara är några
veckor sedan statsministerns chefsförhandlare och
medresenär till Dublin hade svårt att i EU-nämnden
klara ut om östutvidgningen verkligen var viktigare än
en sysselsättningskommitté inom EU.
Vi är i kort sammanfattning, fru talman, mycket
glada över den här delen av budskapet.
Jag skulle vilja testa om statsministerns förmåga
till nytänkande har nått sin gräns i och med uttalande-
na om Östeuropa eller om det finns möjlighet att
komma längre. Då tänker jag på miljöfrågorna. Vi har
flera gånger från mitt partis sida och från flertalet
partiers sida i riksdagen velat få regeringen att komma
fram till ståndpunkten att de ekonomiska styrmedlen
för att förbättra vår gemensamma miljö i Europa
måste kunna användas utan att ett enstaka land kan
lägga in vetorätt. Detta har regeringen riktat ett enve-
tet motstånd mot, och jag tror nästan att det letts av
statsministern själv.
Nu har danskarna lagt fram ett förslag som innebär
att de ekonomiska styrmedlen skulle kunna användas.
Det skulle kunna hjälpa miljön i Europa. Det skulle
kunna hjälpa det svenska näringslivet, som har en av
världens högsta koldioxidskatter. Min fråga till
statsministern är om hans kansli och han själv har
analyserat det danska förslaget och om han är beredd
till nytänkande även på den här punkten.