Fru talman! Det var inte detta som Bo Könberg
och jag diskuterade. Vi diskuterade hur man skall
fatta beslut i frågan. Jag höll då fast vid idén om en-
hällighet och tog avstånd från majoritetsbeslut. Att vi
skall ha miniminivåer på exempelvis kapitalskatter
har ju varit en svensk uppfattning. Men den har stop-
pats, därför att det har funnits länder som inte har
accepterat den, trots att nästan alla länder har varit
överens om den saken. Frågan är konfliktfylld. Å ena
sidan vill vi ha en utveckling. Å andra sidan är inte
det instrument som vi har att tillgripa kraftfullt nog.
Skulle vi använda det nog kraftfullt, skulle vi riskera
att det används mot oss i stället. Det är den situation
som vi befinner oss i.
Sedan är det möjligt att allt det beröm som jag har
fått här i dag har gjort mig så pass bedövad att jag
själv börjar på att dela ut poänger till höger och
vänster. I så fall får man väl glädjas åt att denna sin-
nesstämning har infunnit sig och att vi efter ett EU-
toppmöte i Dublin trots allt i Sveriges riksdag kan
samlas i ett avspänt samtal om någonting som hör till
det absolut viktigaste som vi just nu har att syssla
med. Det tycker jag är bra. Det är en poäng, Lars
Bäckström.