Fru talman! Det finns inte så ofta anledning att be-
römma statsministern och regeringen, så de gånger
det gör det vill jag gärna ta dem till vara. Jag tyckte
att det fanns en god anledning den här gången, efter-
som jag och troligen många andra bedömare gjorde
analysen att det faktiskt var nytänkande på den centra-
la punkten att en utvidgning kommer att kräva för-
ändringar som vi kanske inte är överens om i alla
delar. Men jag kan ju inte hindra statsministern från
att värja sig mot beröm om han nu vill göra det.
Frågan om de ekonomiska styrmedlen har vi dis-
kuterat flera gånger. Jag hade nog trott att det skulle
ske någonting medan månaderna gick, dvs. att man
från regeringens och statsministerns sida tog sig sam-
man och försökte klara den här målkonflikten och
komma fram till om det går att ha miljöskatter på
koldioxid utan att det också gäller marginalskatterna.
Jag skulle bli mycket förvånad om inte detta var möj-
ligt. Men gång på gång har regeringen och statsminis-
tern upprepat att detta inte går. Den fråga som då
infinner sig är om man verkligen bryr sig tillräckligt
mycket om miljön, när man inte är beredd att försöka
klara den här målkonflikten.