Fru talman! Statsministern har bl.a. i tidigare tal
sagt att han är övertygad om att det redan den 1 janu-
ari 1999 kommer att finnas en monetär union i Europa
och att en del av länderna då kommer att vara med-
lemmar. Samtidigt fick vi i dag en redogörelse för att
de länder som har ansökt om medlemskap också strä-
var efter att uppfylla konvergenskraven för att kunna
bli medlemmar.
När vi i Sverige diskuterade konvergenskraven
och det svenska konvergensprogrammet i en ekono-
misk-politisk rapport till EU lades två viktiga delar
till när det gällde konvergenskraven, nämligen mil-
jökraven och sysselsättningskraven. I statsministerns
redogörelse har jag inte hört ett enda ord om att detta
är frågor som Sverige driver. T.ex. måste de baltiska
länderna kunna ta hänsyn till sysselsättningsfrågorna i
sina egna länder och de regionalpolitiska effekterna
av en alltför snabb omställning av ekonomin samt
självfallet miljöfrågorna.
Jag skulle vilja få en redogörelse för var Sveriges
krav på detta område har tagit vägen. Räcker det med
kravet på sysselsättningsunionen, vilket jag uppfattar
som ett separat krav som inte ingår i konvergenskra-
ven och i EMU-diskussionen? I så fall har man ju
frångått den överenskommelse som vi träffade om att
man i samband med diskussionerna om konver-
genskriterierna skulle driva att detta är riktigt.
Jag vill också veta hur det kommer att bli med de
länder som eventuellt vill stå utanför den europeiska
monetära unionen. I de diskussioner som ändå måste
pågå inom unionen berörs nästan aldrig konsekven-
serna av att några länder eventuellt väljer att inte vara
med i den gemensamma monetära unionen.