Fru talman! Eftersom Miljöpartiets förslag till an-
slagsfördelning inom utgiftsområde 18 förutsätter en
något större ram än regeringens och jag inte kan fö-
reslå en ny anslagsfördelning som ligger inom den
ram som riksdagen fastslagit, har jag inte kunnat delta
i utskottets anslagsbeslut; allt enligt den nya bered-
ningsordningen. Däremot kan jag redovisa för oss
viktiga ändringsförslag för utgiftsområdet som vi
beskriver i vår partimotion.
Trots att vi anser att förslaget om stödet till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet är ett
utmärkt förslag har vi två viktiga invändningar.
Den ena invändningen gäller helhetsgreppet.
Kommunernas frihet att utifrån ett Agenda 21-
perspektiv välja de mest angelägna projekten måste,
enligt Miljöpartiet, kombineras med möjlighet till
bästa miljökompetens. Det gäller forskning och inven-
teringsarbete, hur detta borde prioriteras och vilka
åtgärder som borde prioriteras i förhållande till be-
gränsningarna av de olika projekten.
Naturvårdsverket, som är det centrala kompeten-
scentret för miljöfrågorna, har under lång tid
"avlövats", dvs. drabbats av kraftiga anslagsneddrag-
ningar, och därmed förlorat möjligheterna att upprätt-
hålla en viktig nationell miljökompetens. Naturvårds-
verket utgör också det naturliga hemvistet för det som
i propositionen kallas för kompetenscentrum. Det är
med hjälp av Naturvårdsverket och länsstyrelsernas
miljöenheter som de enskilda kommunerna skall kun-
na få rätt hjälp med bakgrundsinformation, invente-
ringar, råd och stöd för det praktiska genomförandet.
Kommunerna har ingen möjlighet att själva uppbringa
samma information. Agenda 21-samordnarna, därest
dessa fortfarande finns kvar, har ofta inte den särskil-
da kompetens som kommer att behövas. Inte heller är
det lätt att skapa den i ett fristående kompetenscent-
rum.
Miljöpartiet anser därför att resurserna till Natur-
vårdsverket kraftigt skall ökas. För att vi skall lyckas
med att genomföra omställningen till ett långsiktigt
hållbart samhälle måste vi satsa på att utveckla de
institutioner som redan har förutsättningar att bidra
med avgörande forskning och information. Miljöpar-
tiet har därför valt att från anslaget Stöd till lokala
investeringsprogram för ekologisk hållbarhet lyfta
över 150 miljoner kronor år 1998, 300 miljoner kro-
nor år 1999 och 600 miljoner kronor år 2000 till ett
utökat stöd för Naturvårdsverkets verksamhet.
Den andra invändningen handlar om en, anser jag,
välgrundad farhåga. Det gäller då tillägget om syssel-
sättningaspekten vid urvalet av projekt. Så här står det
i betänkandet: "Därutöver nämns särskilt att statsbi-
draget i första hand skall gå till investeringsprojekt
som bidrar till ökad sysselsättning." Det innebär,
såvitt jag kan förstå, att bra sysselsättningsprojekt
kommer att gå före bra miljöprojekt. Risken finns att
det blir många mindre bra miljöinsatser ute i kommu-
nerna, ursäktade just av att de ger extra arbetstillfäl-
len. Förhoppningsvis är min farhåga felaktig. Det
hade varit mycket enklare om sysselsättningsaspekten
inte sköts i förgrunden och man i stället fokuserade på
miljönyttan. Självklart innebär det samtidigt också en
positiv effekt på sysselsättningen.
I vår partimotion följer vi också upp en tidigare
satsning som vi anser vara avgörande från folkhälso-
synpunkt. Fortfarande finns det mycket stora behov av
allergisanering i skolor, daghem och bostäder. Den
tidigare överenskommelsen mellan regeringen och
Miljöpartiet - det handlar där om 1,8 miljarder kronor
- reducerades och fullföljdes sedan inte av regering-
en, trots stora och ökande behov. Det finns nu anled-
ning att peka på vikten av att kommunernas planer på
allergisanering fullföljs.
I stället för att satsa på rena ROT-åtgärder väljer
Miljöpartiet att varje år under de tre närmaste åren
överföra 300 miljoner kronor till fortsatta allergisa-
neringsåtgärder. Syftet är att göra de s.k. sjuka husen
friska och att hjälpa den redan nu så hårt ansatta
barngruppen vad gäller allergier och överkänslighet.
Hur långt skall det gå innan vi tar varningssigna-
lerna på fullt allvar? Skall vi behöva passera 50 %
allergidrabbade i barngruppen för att få till stånd en
verklig prioritering? Barnen borde gå före allt annat.
Därför skall vår föreslagna satsning ske under flera år.
I den mån anslaget till lokala investeringsprogram
omfattar saneringsåtgärder av s.k. sjuka hus kan såda-
na åtgärder bli ett bra komplement till det fortsatta
allergisaneringsarbetet.
Vi i Miljöpartiet har också föreslagit 10 miljoner
kronor extra till radonsanering, utöver regeringens 12
miljoner kronor. Det är inte rimligt att kända radonfäl-
lor tillåts vara kvar, trots att det sedan länge är klar-
lagt att radon i byggnader och i dricksvatten varje år
leder till ett stort antal människors för tidiga död. Här
behövs det stora informationsinsatser och generösare
regler för att vi skall kunna komma till rätta med
problemet. Detta tror jag att vi i denna kammare,
åtminstone principiellt, är helt överens om.
Fru talman! Jag skall nu gå över till andra delar i
betänkandet som Miljöpartiet särskilt vill uppmärk-
samma. Först vill jag säga att vi alla väntar på den
bostadspolitiska proposition som av inrikesministern
var lovad till oktober men som lär komma i februari.
Det har, tyvärr, blivit något av "en väntan på Godot".
För min egen del, och det är säkert så för flera andra,
har detta inneburit att jag under den allmänna mo-
tionstiden avstod från att motionera om sådant som
jag räknar med tas upp i propositionen.
En bred majoritet stod bakom den bostadspolitiska
utredningen. De flesta av de frågor som trots allt har
samlats i det här betänkandet kommer att ånyo tas upp
i propositionen i februari - och förstås fler, om jag
vågar utgå från kommitténs arbete. Detta är vi nog
alla både överens och medvetna om; därav behand-
lingen av motionerna i betänkandet.
Det finns ett antal motioner och yrkanden som jag
särskilt sympatiserar med. I flera fall har jag ju tidiga-
re själv motionerat om samma sak. Det gäller bl.a.
miljöaspekter på byggande och boende. Vi har nu
också att vänta på slutredovisningen av Boverkets
uppdrag om miljöriktigt byggande och boende som
kommer i mars 1998.
Jag vill därför i stället, fru talman, lyfta fram ett
helt nytt förslag i min motion 1997/98:Bo228 som
välvilligt omnämns i betänkandet men som avstyrks.
Det handlar om att utreda möjligheten att bygga en
helt ny stad, för högst 25 000 invånare. Staden skall
byggas så "ekologiskt rätt" som möjligt från början,
med utrymme för förbättringar genom nya kunskaper
och med möjligheter att placeras så att invånarna har
tillgång till odlingsbar mark. Vidare handlar det om
att transporterna inte medför giftiga utsläpp, att ener-
gianvändningen minimeras och att enbart förnybara
energikällor används. Det gäller alltså att göra rätt
från början, vilket innebär att försiktighets- och sub-
stitutionsprinciperna blir ledande, att - med all vår
tids kunskap och teknik - tänka efter före, att planera
väl och att göra långsiktigt hållbara, sociala, ekolo-
giska och ekonomiska lösningar där småskalighetens
och mångfaldens fördelar nyttjas.
Det finns många tankar och förslag, mer eller
mindre realistiska, om en sådan här tätort eller fram-
tidsstad. En del idéer har redan, det har jag hört, del-
vis praktiserats, bl.a. i Australien. Med tanke på att
byggmarknaden i dag i stort sett står stilla och utsik-
terna inte är så ljusa kunde ett stort projekt som detta
skapa en nytändning inom branschen.
Jag föreslår en tävling som skulle få stadsplanera-
re, arkitekter och byggingenjörer - och även många
andra - att utveckla spännande varianter på det socia-
la, hälsoriktiga och ekologiska temat. Också place-
ringen av en helt ny tätort eller stad med dessa spe-
ciella förtecken skulle vara en utmaning för alla
kommuner, inte minst de kommuner som vill kalla sig
ekokommuner. Projektet skulle rikta världens alla
samhällsbyggarögon mot Sverige och också snart
generera liknande byggprojekt runt om i andra länder.
Här kan det faktiskt finnas möjligheter att realisera
alla idéer om och erfarenheter av det lokala Agen-
da 21-arbetet. Uppdraget för genomförandet av täv-
lingen föreslår jag går till Boverket i samarbete med
andra myndigheter, t.ex. med Byggforskningsrådet,
Naturvårdsverket och kulturinstitutioner.
Jag kanske inte lyckas övertyga majoriteten i
kammaren i dag - jag noterar Centerpartiets positiva
intresse - men jag återkommer i denna fråga. Det kan
ni vara säkra på. Om den här idén förverkligades
skulle detta, det är jag övertygad om, betyda mycket
mer för Sverige, både på kort sikt och på längre sikt,
än t.ex. stora idrottsevenemang som OS eller VM.
Fru talman! Till sist vill jag nämna propositionen
om allmännyttiga bostadsföretag, som behandlas i det
här betänkandet och som handlar om en fortsatt till-
lämpning av begränsningsreglerna vad gäller utför-
säljning.
För ett år sedan ställde Miljöpartiet, med mycket
stor tvekan, upp på en temporär "broms" i avvaktan
på utredning och på ett mera långsiktigt förslag. Ut-
redningen blev färdig på försommaren, men regering-
en har sedan inte kunnat ta sig samman och lägga
fram ett rejält förslag. I stället väljer man att fortsätta
med den temporära lösningen till 1999.
Det borde ha funnits möjligheter, anser jag, för re-
geringen att - om den så önskat - lägga fram förslag
om de kommunala bostadsföretagen i den bostadspo-
litiska propositionen i februari. Ett sådant upplägg
skulle kunna motivera en kortare förlängning, cirka
sex månader, av de nu gällande särskilda överlåtelse-
reglerna. Men att skjuta problemet framför sig i två år
är inte acceptabelt och visar inte på tillräcklig vilja.
Eftersom jag är säker på att min egen reservation inte
vinner gehör i kammaren, kommer jag, för att spara
kammarens tid, att i stället stödja reservationen av de
övriga borgerliga partierna kd, fp, c och m som också
föreslår avslag på propositionen.
Fru talman! Med anledning av vad jag sagt om
behandlingen av motionerna och den kommande
bostadspolitiska propositionen yrkar jag härmed bifall
enbart till reservationerna 3 och 15, men som medre-
servant till reservationerna 26 och 30 stöder jag gi-
vetvis också dem.