Fru talman! Jag skall säga några ord om regering-
ens proposition nr 37, som vid sidan om budgeten
behandlas i det här betänkandet. Inga Berggren sade
när hon för en bra stund sedan höll sitt anförande att
hon föredrog privata fastighetsägare framför de kom-
munala. Hon tyckte inte att bostadsägande är en
kommunal angelägenhet.
Jag har inte en så dogmatisk och stelbent syn på
det här. Jag vet att det finns väldigt många privata
fastighetsägare som sköter sina fastigheter bra och
som på många sätt bidrar till att utveckla fastighetsä-
gandet, men jag vet också att det finns kommunala
företag som har varit föregångare när det gäller boin-
flytande och att bygga mera miljöriktigt.
Den slutsats som jag har dragit, med min pragma-
tiska syn, är att bådadera behövs och att det gäller att
ha en rimlig blandning. Jag tycker att erfarenheterna
har visat att de kommunala företagen har bidragit
både till att på många orter hålla kostnaderna nere och
till att upprätthålla kvaliteten.
Vi har pratat väldigt mycket om bostadspolitikens
baksidor, och det är väl naturligt att vi politiker gör
det, men det är viktigt att understryka det som Lennart
Nilsson var inne på, nämligen att vi lever i ett land
med en väldigt hög boendestandard, också för sämre
ställda. Jag tror att vårt kommunala bostadsägande,
våra allmännyttiga företag, har spelat en väldigt stor
roll när det gäller att höja bostadsstandarden i vårt
land.
I propositionen och i utskottsmajoritetens förslag
föreslås att de kommunala bostadsföretagen även i
fortsättningen skall spela en viktig roll. De får ökade
möjligheter att stärka sin ekonomiska ställning i de
fall där det behövs. De får fortsatt möjlighet att släppa
in andra ägare, och det tror jag på många ställen kan
vara värdefullt, dock utan att de för den skull förlorar
sin ställning som allmännyttiga företag.
Dessutom tycker regeringen och även utskottsma-
joriteten att om någon kommun planerar och genom-
för försäljning av stora delar av bostadsbeståndet, kan
man riskera att förlora de bidrag som man en gång har
fått från staten för att bygga upp sina företag. Jag
tycker att det är en ganska rimlig ordning. Har man
fått ett bidrag för att utföra något som man sedan
bestämmer sig för att sluta med att utföra, förlorar
man den fördelen. Jag tycker att regeringens resone-
mang är ganska logiskt, och det är rimligt att den
ordningen får gälla även i fortsättningen.
Vi skall dessutom minnas att bakgrunden till att
det här infördes var att ett antal Stockholmskommuner
umgåtts med planer på och i några fall också genom-
fört stora utförsäljningar av kommunala företag. På
några ställen sade man dessutom - enligt mitt sätt att
se oerhört cyniskt - att man var medveten om att detta
fick sociala konsekvenser för många i de egna kom-
munerna men att det ansvaret får andra ta; det tar inte
vi.
Ett sådant resonemang är kanske möjligt att föra i
Stockholm - även om jag inte tycker att man skall
göra det - där man på ett oerhört cyniskt sätt kan
skjutsa människor mellan kommunerna. I andra delar
av landet skulle det naturligtvis vara helt omöjligt,
t.o.m. för moderater, att föra ett så cyniskt resone-
mang.
Man kan när man läser det här betänkandet få in-
trycket att de flesta partier egentligen tycker ganska
illa om regeringsförslaget, men det är inte helt riktigt.
Även om det finns många reservationer, visar det sig
när man läser det finstilta att man är kritisk av olika
skäl och har väldigt olika lösningar. Moderaterna
lyckas dessutom framföra två enligt min mening mot-
stridiga uppfattningar i samma sakfråga.
I reservation 7 skriver moderaterna inklusive Inga
Berggren tillsammans med de andra borgerliga före-
trädarna: "Det borde inte råda någon tvekan om att
ärenden som rör de allmännyttiga bostadsföretagens
ägarprofil bäst kan bedömas i ett kommunalpolitiskt
perspektiv och inte mot bakgrund av någon mer eller
mindre 'ideologisk centralistisk doktrin'."
Här säger man att staten inte skall lägga sig i frå-
gan om kommunala bostadsföretag, utan detta är en
kommunal angelägenhet. Jag vet - jag väntar på Ulf
Björklunds instämmande nick - att en del av dem som
har undertecknat den reservationen tycker att kommu-
nerna skall slå vakt om och utveckla sina kommunala
bostadsföretag.
Jag tror att t.ex. Kristdemokraterna har den upp-
fattningen. Jag vet att Centern definitivt har den.
Man säger i denna reservation att kommunerna
skall ta hand om detta. Man skall inte peta i den
kommunala självstyrelsen. Detta är en invändning
som jag respekterar och har stor förståelse för. Jag
tycker att det vore bra om vi till hundra procent kunde
fullfölja den, men erfarenheterna från bl.a. en del
Stockholmskommuner gör att jag för min del tycker
att man just på detta strategiska område kan göra en
begränsning av den kommunala självstyrelsen.
Vänder man sedan blad till reservation nr 9 skriver
moderaterna i en egen reservation apropå de kommu-
nala företagen och det faktum att kommunerna äger
bostadsföretag: "Detta är en mycket allvarlig utveck-
lingstendens som snarast bör åtgärdas. I hög grad kan
kommunerna redan i dag påbörja avvecklingen av sitt
engagemang i bostadsbolagen."
Här skriver moderaterna att man bör åtgärda det
faktum att kommunerna äger bostadsföretag. Slutsat-
sen, Inga Berggren, måste rimligen bli att kommunal
självstyrelse är jättebra enligt moderaterna så länge
man använder den kommunala självstyrelsen till att
bedriva moderat politik. Jag tycker av förklarliga skäl
att det är ett felaktigt synsätt.
Jag tycker att det är bra att det med undantag av
Moderaterna och möjligtvis också Folkpartiet, som i
vanlig ordning vinglar litet, uppenbarligen finns ett
mycket brett stöd i den här kammaren för de kommu-
nala bostadsföretagen och ett försvar för dem. Sedan
har vi litet olika lösningar på hur de skall försvaras.
Det kan vi säkert lösa. Trots reservationerna är det
ändå skönt att konstatera att det finns ett väldigt starkt
stöd för deras fortsatta roll för en social bostadspoli-
tik.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betän-
kandet.