Fru talman! Först vill jag gratulera Lennart Nils-
son för att det är första gången han inte använder
några extranamn på mig när vi skall argumentera mot
varandra i debatten. Det tackar jag för.
Jag sitter kvar i kommunfullmäktige i min lilla
kommun. Där arbetar man på ett helt annat sätt när
det gäller budgetprocessen. Man prövar varje nämnds
och styrelses utgiftsområden utifrån den faktiska
verkligheten. Man ser om ramen är för stor eller för
liten. Så småningom korrigerar man det hela i slutän-
dan. Här gör vi precis tvärtom. Vi fastställer ramen,
och om innehållet sedan inte blir riktigt bra spelar det
ingen roll. Det får bli som det blir!
Lennart Nilsson kan inte anklaga oss vänsterpartis-
ter för att vi inte tar ansvar för helheten i budgeten.
Nagelfar man vår budget finns det ingenting att an-
märka på. Avvikelsen för 1998 års budget är 1,8 mil-
jarder, vilket vi tar in skattevägen. Däremot gör vi
kraftiga omfördelningar inom systemen - från högin-
komsttagare till låginkomsttagare, från rika företag till
fattiga småföretagare. Därför kan vi också få utrymme
för höjda bostadsbidrag och andra sociala reformer
och förbättringar på områden där vi tycker att man nu
börjar nå smärtgränsen.
Vissa av de kommunala bostadsbolagen kommer
att sänka hyresnivåerna. Men kommuner och bostads-
bolag står ju i kö hos inrikesministern för att få stöd
och hjälp i den kris de befinner sig i. Ut och titta på
verkligheten! Lev inte bara i den här världen! Det
finns en värld utanför också.