Fru talman! Owe Hellberg tycker att det är me-
ningslöst att diskutera detta förslag, eftersom riksda-
gen redan har fattat beslut om de ramar som finns.
Egentligen är det naturligtvis tvärtom så att det som
egentligen borde vara det viktiga för oss politiker är
att komma underfund med vad vi har till vårt förfo-
gande. I Owe Hellbergs familj och i alla andra famil-
jer, om man nu har en familj- eller en hushållseko-
nomi, kan man naturligtvis önska saker och ting. Man
kan säga att jag vill göra det här och jag vill göra litet
mer, men sedan kommer man underfund med den
kaka som man har till sitt förfogande. Då gäller det att
prioritera. Då blir det ju alltid svårt för en vänsterpar-
tist, eftersom man alltid har litet mer och alltid är
missnöjd med den politik som regeringen har stått för,
vilken jag vill hävda har varit mycket framgångsrik på
många områden.
Det är klart att när man funderar över bostadspo-
litiken, fru talman, är det naturligtvis så att inte heller
vi socialdemokrater skulle önska att vi var tvingade
att skära ned bostadsbidrag. Vi skulle också ha kunnat
önska oss mer av allting, men om man skall ta ansvar
för helheten i politiken gäller det naturligtvis att väga
olika intressen mot varandra.
Tack vare den politik som regeringen tillsammans
med Centerpartiet nu under några år har bedrivit och
fått gehör för här i kammaren kan man nu för första
gången på många, många år läsa i tidningarna att det
pågår förhandlingar mellan hyresgästorganisationer
och bostadsföretag. Ibland handlar det om att sänka
hyrorna och ibland om att frysa dem på årets nivå.
När det gäller villaägarnas möjligheter att fördela
om sina kostnader och skriva om sina lån har det
blivit åtskilliga kostnadssänkningar, inte minst för de
villaägare som Ulf Björklund talar om, nämligen
barnfamiljerna. Han säger att de flesta barnfamiljer
bor i hus. Ja, det gör de. Det är naturligtvis inte på
grund av att regeringen för en politik som är riktad till
barnfamiljerna, utan det är tack vare att socialdemo-
kratin har hävdat att alla människor skall ha rätt till en
god bostad. Det är det som har gett de här familjerna
den möjligheten. Även om det finns många i vårt
samhälle som bor dåligt är det bara att konstatera att
de som bor sämst faktiskt bor bäst i jämförelse med
övriga världen.
Naturligtvis finns det saker och ting som man
måste åstadkomma framöver, men det får väl vara
någon sans och måtta på inläggen här. Jag håller full-
ständigt med Rigmor Ahlstedt om att man måste ge en
verklighetsbeskrivning som är riktig. Jag tänkte för-
söka göra det utifrån de förslag som ligger i bostads-
utskottets betänkande på det här utgiftsområdet och
visa på skillnaden mellan majoritetens politik och
vissa av de andra partiernas politik.
När det gäller de ramar som vi har att röra oss
med och den inriktning som andra partier hade velat
ha kan man egentligen bunta ihop Kristdemokraterna,
Folkpartiet och Moderaterna i en grupp. De hävdar
nämligen att man skall sänka räntesubventionerna för
att i stället sänka fastighetsskatten.
Alla här som sysslar med bostadsfrågor vet att en
av anledningarna till att fastighetsskatten höjdes från
1,5 % till 1,7 % var att vi ville rädda de boende som
fanns i de årgångar som hade de allra högsta hyrorna
från en hyressmäll. Nu upprepar man sina förslag om
minskade räntesubventioner. Hade Inga Berggrens
partikamrat, ordföranden i bostadsutskottet, varit här
hade jag gett honom ett exempel eftersom han bor i
Järfälla. I stället gör jag det för Inga Berggren.
Järfällabygden har 6 700 lägenheter. Järfällabyg-
den har ungefär 80 miljoner kronor i räntebidrag. Det
motsvarar 158 kr per kvadratmeter. Fastighetsskatten
för Järfällabygden motsvarar 34 kr. Med förslaget
från Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet
skulle man kunna minska fastighetsskatten för en
lägenhet i Järfällabygden med 27 kr per månad. Men
det skulle man ta igen genom att minska räntesubven-
tionerna, enligt Kristdemokraterna, med 123 kr. Det
betyder att det skulle bli en kraftig hyreshöjning om
det slogs ut på alla. Skulle man enbart ta ut det på de
fastigheter som finns inom räntebidragssystemet,
skulle det bli våldsamma hyreshöjningar därför att Ulf
Björklund, Inga Berggren och Erling Bager tillsam-
mans tycker att det skall vara på det sättet.
Med förslaget från Folkpartiet, som egentligen är
värst när det gäller förslag om minskade räntesubven-
tioner, skulle man i Järfällabygden minska räntebidra-
gen motsvarande en hyreshöjning på 165 kr i måna-
den. Sedan skulle man få tillbaka litet motsvarande
27 kr per kvadratmeter. Det skulle alltså bli en kraftig
höjning för genomsnittslägenheterna i Järfällabygden.
När man diskuterar bostadsfrågan kan man inte
enbart säga att om vi sänker skatten får människorna
det bättre. I många fall blir det tvärtom. Därför vill
jag fråga er som förespråkar en sänkning av ränte-
bidragen: Hur tror ni, Ulf Björklund t.ex., att en barn-
familj som bor i en lägenhet i Järfällabygden skulle
klara av en sådan situation med kraftigt höjda kostna-
der? Den politik som ni står för går inte ut på något
annat än att höjda hyror i stället för begränsade hyres-
höjningarna. Det blir faktum med era förslag. Det är
naturligtvis lätt att enbart hålla sig till en del av den
här verksamheten.
Framtidens bostadspolitik är naturligtvis viktig,
och den får vi återkomma till. Jag vill bara säga att
det självfallet kommer en bostadspolitisk proposition.
Det utgår vi ifrån och det har sagts av regeringen. Vi
får anledning att diskutera, debattera och fatta beslut
om den under vårriksdagen. Jag hoppas och utgår
ifrån att det inte råder några tvivelaktigheter om detta,
även om Owe Hellberg ibland vill misstänkliggöra
och ifrågasätta om det över huvud taget blir någon
proposition.
Det här är litet av Vänsterpartiets dilemma och
stora problem egentligen. Vänsterpartiet målar ut en
bild av hur tokigt allting är; hur Socialdemokraterna
har misslyckats, hur budgetsaneringen lett fel - om
den nu alls har varit nödvändig - och man diskuterar
skattereformer osv. Jag konstaterar bara att det inte
finns någon socialdemokrat eller någon annan heller i
den här kammaren - det utgår jag ifrån - som har
velat genomföra de försämringar vi har tvingats göra.
Men vi har gjort dem för att kunna klara en framtid i
Sverige, och för att våra barn och barnbarn skall kun-
na leva i ett samhälle där det är ordning och reda på
finanserna. Det är ju därför vi har gjort det här.
Tyvärr kan man konstatera att detta är Vänster-
partiets stora problem. Om man inte är beredd att ta
ansvar för helheten och diskutera den kommer man
inte heller att få något inflytande över processen. Det
är egentligen beklagligt när det gäller bostadsfrågan
eftersom den är, och i framtiden måste vara, en priori-
terad fråga som en del av välfärdspolitiken. Vi social-
demokrater har sagt att det skall handla om barn, om
omsorg osv. Vi får ta det här stegvis. Men det är
självklart för oss socialdemokrater att bostaden skall
vara en välfärdsfråga och en social rättighet och inte,
vilket moderaterna kommer att föreslå - och som de
upprepar varje gång - en handelsvara.
Det är bara att konstatera att de förslag Modera-
terna bygger sin ideologi på går ut på att samhället
inte skall lägga sig i. Vi socialdemokrater tycker att
bostaden är väldigt viktig eftersom den är en del av en
välfärdspolitik. Utifrån de utgångspunkter som hand-
lar om att alla människor skall ha rätt till en god bo-
stad måste samhället ibland lägga sig i och vara med
och ta sin del av ansvaret. Man kan fundera över detta
om man inte av ideologiska skäl tycker att kommu-
nerna skall äga några företag. Den del som hänger
ihop med allmännyttans och kommunernas roll kom-
mer Lars Stjernkvist att utveckla. Jag bara konstaterar
att det är litet konstigt att Moderaterna av ideologiska
skäl vill begränsa en boendeform, nämligen den ge-
mensamma, och släppa ut den på marknaden.
Jag skall ställa en fråga till Inga Berggren. Det
nämndes tidigare i debatten att det finns ett antal
mambor. I dag bor 141 000 ungdomar, som vill flytta,
hemma hos sina föräldrar. Om inte samhället bryr sig
om dem och har en politik på det här området kom-
mer de här ungdomarna att ställa oss politiker till
ansvar och säga: Vad gör ni politiker åt vår boendesi-
tuation? Vad är ni beredda att medverka till? Om man
frågar Moderaterna och Inga Berggren om detta
kommer de naturligtvis, eftersom de inte tycker att
samhället över huvud taget skall lägga sig i, att säga:
Ni får väl fråga Skanska eller JM Mattson. Det är de
som har hand om det här. Det är inte vår uppgift att
bry oss om hur ni får tag i en bostad.
Det vilar på all orimlighet att föra en sådan politik
framöver. Därför skall vi naturligtvis se till att bo-
stadspolitiken är en del av välfärdspolitiken. Vi måste
ibland bry oss om, lägga oss i och fastställa riktlinjer
för att man skall kunna agera så att det fungerar bra
på det här området.
Inga Berggren ställde en fråga om fastighetsskat-
ten. Nu försöker hon använda hyresgästsrörelsens
Danneman och tidigare statsrådet Nygren som argu-
ment för att man eventuellt skulle avskaffa fastighets-
skatten. Fastighetsskatten kan inte flytta utomlands.
För oss socialdemokrater är den ett viktigt inslag som
man skall kunna använda sig av för att bedriva politik.
Jag vill också ha sagt att när det gäller fastighets-
skatten, och delar av den som ses över i Regerings-
kansliet för närvarande, finns det alltid anledning att
titta på hur det hela fungerar. Vad innebär den för de
årgångar som fasas in i fastighetsskatten? Hur funge-
rar taxeringsvärden? Självfallet måste man ständigt se
över detta och fundera över hur det fungerar samt
vara beredd att göra omprövningar i de här styckena. I
varje fall så länge jag finns kvar i den här riksdagen -
och det hoppas jag att jag gör i några år - så kommer
varken jag och eller de andra socialdemokraterna i
bostadsutskottet att medverka till att fastighetsskatten
avskaffas. Det är ju vad Moderaterna vill. Vi tycker
nämligen att fastighetsskatten egentligen kan vara ett
bra redskap. Sedan kan man ju alltid diskutera nivån,
och väga det hela mot andra politikområden. Men ett
avskaffande av fastighetsskatten utifrån de utgångs-
punkter Moderaterna har kommer vi inte att ställa upp
på.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan i betänkandet.