Fru talman! Vänsterpartiet stöder regeringens för-
slag i den här frågan, men det är inte med någon stör-
re entusiasm, måste jag säga. Det är ju inte genom
hot, Lars Stjernkvist, som man vinner förtroende
bland landets kommuner och kommunpolitiker. Det
gör man genom signaler om att staten ställer upp på
en politik som gör det möjligt att föra en social bo-
stadspolitik.
Då vill jag ställa några frågor till Lars Stjernkvist
direkt, för jag menar att det här måste få en uppfölj-
ning i den bostadspolitiska propositionen. Får det inte
det, är det mycket tveksamt med stöd till ett sådant
här förslag.
Blir det några pengar till bostadsbolag i kris som
den här offentliga utredningen pekar på? Blir det
några förbättringar när det gäller kommunernas rät-
tigheter att komma över lägenheter? Vi pratar ju om
frivilliga överenskommelser. Jag läste nyligen om
Ljungberggruppens fastighetsbestånd och om vilka
regler som man ställde för tilltänkta hyresgäster. Jag
anser att dessa är rent diskriminerande.
Hur skall vi få tillbaka den bostadspolitiska debat-
ten i de kommunala församlingarna? I Gävle härom
dagen under allmänhetens frågestund fick en männi-
ska svaret: Sådana frågor hör inte hemma i kommun-
fullmäktige. De får du ställa till företrädarna för de
kommunala bostadsbolagen.
Är det så vi vill ha det med bostadspolitiken, Lars
Stjernkvist?