Fru talman! De här frågeställningarna har jag i
min rapport om Monterrey försökt hålla fram inför
nästa stora internationella manifestation, nämligen
den stora konferensen om uthållighet i Johannesburg.
I Monterreydokumentet finns, även om begreppet
"ekologisk skuld" inte ingår, flera tankegångar som är
besläktade med detta.
Jag tror att vad som framför allt framstår som
viktigt för Sverige och för oss är två saker. Det gäller
först att möjliggöra en konsensus mellan den rika och
den fattiga världen om en hållbar utveckling, så att
inte den fattiga världen nu uppfattar att vi, de rika i
nord, plötsligt ålägger den fattiga världen en restrik-
tion i dess utveckling och tolkar hela hållbarhetsbe-
greppet som riktat mot dess ambitioner att förbättra
sina levnadsvillkor.
Det andra, som framför allt statsrådet Sommestad
har arbetat väldigt mycket med under sina förberedel-
ser för Johannesburgsmötet, handlar om produktions-
och konsumtionsmönster, som är underliggande om-
ständigheter som måste förändras för att utvecklingen
ska kunna länkas i sådana banor att vi kan förena
hållbarhet med en rättvis fördelning både av de
grundläggande resurserna och av konsumtionsförmå-
gan.
Det är just arbetet på förändrade produktions- och
konsumtionsmönster som de svenska ansträngningar-
na har inriktat sig på i förberedelserna inför Johan-
nesburgsmötet, och jag tror att vi åtminstone till en
del ansluter till de tankegångar som den föregående
talaren förde fram.