Fru talman! Jag delar biståndsministerns uppfatt-
ning att Monterrey var en framgång. Kanske kunde
man ta nya initiativ och visa på nya vägar just därför
att man nådde fram till slutdokumentet. Man gjorde
en del intressanta iakttagelser.
Det är också viktigt att säga att Monterrey inte
blev ett forum för våldsamma demonstrationer som
man har sett under andra toppmöten. Det här var
fredligt. Man kunde se frivilligorganisationer dansa
långdans med Världsbanken. På lång sikt är den ty-
pen av manifestationer viktigare än gatsten och kros-
sade skyltfönster.
Man skulle kunna lyfta fram många sakfrågor.
Det var i Mexiko som FN höll sin första kvinnokon-
ferens 1975. Därför vill jag gärna lyfta fram jäm-
ställdhetsperspektivet. Världsbanken genomförde
1999 en omfattande studie av fattigdomen i världen.
Då var diskrimineringen av kvinnor en av de mest
nedslående iakttagelserna.
Runtom i världen pågår ett omfattande förtryck av
kvinnor. Inget samhälle behandlar kvinnor och män
likadant. Det skiljer naturligtvis mycket i fråga om
vilken grad av förtryck mot kvinnor som förekom-
mer. Det innebär inte bara övergrepp mot kvinnors
mänskliga rättigheter utan är också ett allvarligt hin-
der mot den ekonomiska utvecklingen, inte bara för
enskilda kvinnor utan för hela samhället.
Kvinnors möjlighet till makt, ägande och egna in-
komster är viktiga för att utrota fattigdomen. Därför
måste kvinnorna få en rättvis tilldelning av de ökande
resurser som kommer de fattigaste länderna till del,
såväl i form av bistånd som investeringar och handel.
Sammantaget måste kvinnoperspektivet belysas
mycket tydligt och arbetas med i fortsättningen.
Det saknade jag. Det var inte tydligt inskrivet i
Monterrey. Det hade funnits utrymme för att doku-
mentera det mer väl. När man blickade ut över för-
samlingen i Monterrey och såg den totala mansdomi-
nansen, med några enstaka kvinnliga undantag, kän-
des det lite oroväckande och ännu viktigare att man
belyste det i det fortsatta arbetet.
På vilket sätt tänker biståndsministern se till att
kvinnornas makt och ägande och behov av bättre
ekonomisk utveckling kommer till uttryck i det fort-
satta svenska arbetet?