Fru talman! I de slutanföranden som hölls ingick
bl.a. ett med en representant från frivilligorganisatio-
nerna som gav till känna sitt missnöje på den här
punkten väldigt tydligt. Man ansåg att konferensen
för lite hade uppmärksammat dessa frågor.
Från svensk sida har vi en lite annan utgångs-
punkt. Vi kommer att arbeta med kvinnofrågorna som
en explicit del i vår utvecklingsstrategi. Den första
prövostenen för detta är vårt bistånd till Afghanistan.
Det är nästan ett slags brännpunkt för den analysen.
Vi anordnar en rad arrangemang bl.a. i samarbete
mellan kvinnoorganisationer i vårt land och i Afgha-
nistan. Vi har också villkorsfäst vårt bistånd. Mer än
hälften ska gå till kvinnorna i det land som kanske
både symboliskt och sakligt är det som framstår som
det mest kvinnoförtryckande i hela världen.
Det är mycket möjligt att vi också kan tillgodogö-
ra oss det slags erfarenhet som vi får därifrån i vårt
multilaterala arbete inför Johannesburg. Men jag
delar Carina Häggs uppfattning att dessa förhållanden
måste uppmärksammas mycket bättre i vårt fortsatta
arbete med bistånd. Det kommer också att återspeglas
i den biståndsproposition som sedermera kommer att
läggas fram för riksdagen.