Herr talman! Jag har tre frågor till Ulrika Carlsson.
Jag tror att Klas-Herman Lundgren från SFS och vi andra skulle vilja ha ett svar på frågan om Ulrika tycker att det är acceptabelt att tre av tio heltidsstudenter på våra universitet och högskolor har mindre än sex timmars lärarledd undervisning i veckan.
De svar vi har fått hitintills har främst handlat om att ni har gjort en forskningssatsning. Det har vi hört från Fredrik Malm. Problemet är att den forskningssatsningen nästan helt går humsamområdet förbi. Det kommer inga stora pengar rullande till humsamutbildningar via forskning. Det finns heller inget direkt samband, tyvärr, mellan forskningskvalitet och utbildning. Det har vi sett på Karolinska Institutet när det gäller sjuksköterskeutbildningen, så det svaret håller inte riktigt hela vägen.
Det kommer nu en proposition men inga pengar. Sedan kan de internationella avgifterna på något sätt styras till lärarledd undervisning. Men de avgifterna, om jag har förstått planeringen rätt, ligger många år framåt i tiden. Den stora frågan är, om man tycker att det är ett problem med för lite lärartid i undervisningen, varför det inte finns pengar för det i budgeten nu? Det är den första frågan.
Först blev vi anklagade för att leka Följa John, och nu talar man om 10 000 platser på högskolan. Snacka om att leka Följa John! Vi föreslog en rejäl satsning på högre utbildning förra året. Vi tyckte att det behövdes därför att vi såg att arbetslösheten höll på att skjuta i höjden. Varför behövs det 10 000 platser nästa år? Hade inte de platserna behövts i år? Och skulle kvaliteten ha varit sämre i år än vad den blir nästa år? Det är den andra stora frågan man måste ställa sig.
Den tredje frågan handlar om forskning i hela landet. Ulrika Carlsson tog upp det här, och det tycker jag var bra. Men den skarpa frågan man måste ställa sig är: Varför då skapa ett fördelningssystem mellan universitet och högskolor som egentligen leker Svälta räv med de nya universiteten? Jag förstår inte logiken.