Fru talman! Jag tackar statsministern för redogö-
relsen. Låt mig först säga att det viktigaste målet är att
se till att EU tidigt kan öppna sig för nya medlemmar,
de nya demokratierna i Central- och Östeuropa. Det är
oroande om regeringskonferensen drar ut på tiden så
att målet att de första länderna skall kunna komma
med redan år 2000 förskjuts.
Det var därför bra att man kunde enas om det ir-
ländska underlaget. Nu hänger mycket på om man
sedan kan slutföra detta under våren. Framför allt
saknas en hel del när det gäller beslutsmekanismer i
det irländska underlaget. Jag undrar om statsministern
tror att det kommer att vara möjligt att avsluta detta
innan sommaren.
Det var också bra att man gav en skjuts för samar-
betet när det gäller bekämpning av narkotika och
organiserad brottslighet.
Det kanske viktigaste var ändå beslutet om en
stabilitets- och tillväxtpakt. Visserligen kan man ha
olika uppfattning om enskilda detaljer. Men det inne-
bär ändå att man därmed lägger en viktig del i arbetet
med att skapa en gemensam och stabil valuta. Det är
inte bara fråga om en gemensam valuta utan en stabil
valuta. För att det skall fungera måste man vara säker
på att medlemsländerna verkligen uthålligt sköter sina
statsfinanser.
Stabilitetspakten kommer därför att vara betydel-
sefull. I den meningen tror jag att det t.o.m. var ett
historiskt beslut för att kunna skapa en gemensam
valuta som har högre kvalitet än kanske huvuddelen
av medlemsländernas egna valutor. Det innebär sam-
tidigt att skälen för tidigt svenskt medlemskap i den
gemensamma valutan har ökat. Vi har ytterligare fått
en garanti för att det blir en attraktiv valuta, t.o.m.
bättre än en svenska kronan.
Vad drar statsministern för slutsats vad gäller det
svenska deltagandet i stabilitetspakten?