Fru talman! Den 13 och 14 december hölls det
ordinarie mötet i Europeiska rådet i Dublin. Där be-
handlades fem huvudämnen: EMU, alltså den eko-
nomiska och monetära unionen, EU:s regeringskonfe-
rens, tillväxt och sysselsättning, kamp mot narkotika
och organiserad brottslighet samt EU:s utvidgning.
Först skall jag säga något om EMU. Dublinmötet
fattade substantiella beslut på tre huvudområden:
stabilitetspakten, som handlar om budgetdisciplin i
EMU:s tredje steg, den nya växelkursmekanismen
ERM 2 samt eurons legala status.
Låt mig ge en kort sammanfattning av besluten om
stabilitetspakten, eller som den numera heter: stabili-
tets- och tillväxtpakten.
Huvudfrågan gäller hur man definierar begreppet
"djup ekonomisk tillbakagång", dvs. vad som krävs
för att ett land skall tillåtas öka sitt budgetunderskott
till något mer än 3 % utan att drabbas av sanktioner.
Dessutom handlade debatten om huruvida det skall
vara strikt automatik i utdömandet av böter mot län-
der som bryter mot denna regel, eller om det skall
finnas ett element av politisk prövning, där hänsyn till
andra faktorer kan tas.
Den kompromiss som så småningom uppnåddes
innebär i korthet följande:
Om ett land får mer än 3 % underskott i budgeten
inleds ett formellt förfarande, där landet i fråga ges
möjlighet att förklara sin situation. Om landet inte
vidtar åtgärder utfärdas efter ca ett år sanktioner i
form av en deposition. Denna deposition omvandlas
efter två år till böter, om underskottet inte har korrige-
rats.
Mötet beslutade vidare att den nuvarande växel-
kursmekanismen ersätts av ERM 2 den 1 januari
1999. Eurons legala status fastställdes i form av två
rådsförordningar som klargör viktiga frågor om hur
löpande kontrakt skall hanteras vid övergången till
euro samt hur skulder skall omräknas.
Tidtabellen för EMU:s tredje etapp håller. Den
monetära unionen kommer den 1 januari 1999 att vara
en realitet för Europas medborgare. För en stor del av
dem kommer det att betyda att de får en gemensam
valuta, även om de får vänta några år på den gemen-
samma sedlarna.
Fru talman! I och med besluten i Dublin finns nu
alla viktiga element på plats för starten av EMU:s
tredje etapp. Frågan är då: Hur skall man värdera de
uppnådda resultaten?
I stabilitets- och tillväxtpakten finns - som den nu
har utformats - en säkerhet för valutaunionens övriga
medlemmar, så att ett enskilt medlemsland inte kan
låta sitt underskott skena i väg och låta de övriga
betala i form av en försvagad gemensam valuta. Det
finns också ett intervall för rimligt politiskt hänsyns-
tagande om ett enskilt land skulle drabbas av speciella
förhållanden, där det blir nödvändigt att tillfälligt låta
budgetunderskottet öka. Under speciella regler kan då
böter undvikas.
Denna lösning skall nu värderas. Bedömningen
görs av regeringarna, de folkvalda församlingarna,
medborgarna och marknaderna i hela Europa. Alla
berörs. Det uppnådda är en kompromiss. Bara om alla
parter kan leva med den kompromissen kommer
EMU:s tredje etapp att bli stabil.
Vi har fått ytterligare ett element för vår svenska
EMU-debatt, och det är viktigt. Stabilitets- och till-
växtpakten kommer att gälla för Sverige, även om vi
inte går med i tredje etappen av EMU. Den viktiga
skillnaden är att vi - om vi står utanför - inte kan
ådömas böter.
Diskussionen måste nu föras vidare. Sveriges
riksdag bestämmer om vi skall gå med i tredje etap-
pen av EMU eller ej. Beslutet skall fattas under hös-
ten 1997.
Jag går nu över till att tala om regeringskonferen-
sen, dvs. arbetet med att förändra EU:s grundfördrag.
Det irländska ordförandeskapets förslag till för-
dragstext antogs av europeiska unionen som underlag
för de fortsatta förhandlingarna i regeringskonferen-
sen. Det är mycket positivt. Som bekant avspeglar
detta dokument mycket väl de svenska prioriteringar-
na i förhandlingarna. Sakfrågorna har fått en säkrad
plats i det nya fördraget.
Avsikten var inte att stats- och regeringscheferna
skulle förhandla om innehållet i det irländska försla-
get. Så skedde inte heller. Snarare gav toppmötet ett
tillfälle att ge allmänna politiska riktlinjer inför det
fortsatta arbetet i regeringskonferensen.
Vid mötet uttalade jag mitt gillande av utkastet,
men tillade att det särskilt på två områden måste för-
bättras. Det gäller, som ledamöterna väl vet, område-
na öppenhet och miljö. På båda områdena har vissa
framsteg skett, men de är inte tillräckliga.
I fråga om öppenheten är det en framgång att det i
fördragsutkastet slås fast att det är en medborgerlig
rättighet att ta del av unionens dokument. Rådet ges
också i uppgift att tillsammans med EU-parlamentet
utforma riktlinjer för institutionernas sekretessregler.
Det är ett stort steg framåt, om än långt från den
svenska ambitionsnivån. Med tanke på den mycket
stora spännvidd som rådde mellan medlemsländerna i
denna fråga är resultatet så här långt gott. Vi kommer
att driva även denna fråga vidare under konferensen.
Även på miljöområdet tas ytterligare några viktiga
steg framåt. På två områden behövs ytterligare för-
bättringar: Vi vill har tydliga miljömål inskrivna i
fördraget för särskilda sektorer som jordbruk och
trafik. Dessutom vill vi fortsätta att arbeta för rätten
för länder att införa nya regler på inre marknadsområ-
det, den s.k. miljögarantin.
Med tanke på den på förhand påstådda oenigheten
om den irländska rapporten, är det slående att stats-
och regeringscheferna relativt lätt ändå kunde enas
om att det irländska utkastet skulle bli underlag för de
fortsatta förhandlingarna. Utkastet beskrevs i slutsat-
serna som en god bas i de fortsatta förhandlingarna.
Nu går vi vidare. Vårens förhandlingar, som leds
av holländarna och som blir regeringskonferensens
slutfas, kommer att handla om kampen mot interna-
tionell brottslighet, institutionella frågor och flexibili-
tet. Vi skall naturligtvis vara mycket aktiva också på
dessa områden.
Sedan gällde det tillväxt och sysselsättning. Sys-
selsättningen fortsätter att vara unionens främsta pri-
oritet. Under detta avsnitt på dagordningen diskutera-
des en rad rapporter från kommissionen. Europeiska
rådet ställde sig bakom en särskild deklaration, Dub-
lindeklarationen om sysselsättning, som på ett sam-
manfattande sätt tar upp de stora uppgifter som unio-
nen står inför.
Deklarationen återspeglar i många stycken en
nordisk syn på arbetsmarknadspolitik. Jag noterar
med tillfredsställelse att Dublindeklarationen speci-
ellt nämner behovet av att sårbara grupper - arbetslö-
sa kvinnor, arbetslösa unga och långtidsarbetslösa -
måste ges speciellt stöd.
Jag har under mötet framhållit ett antal punkter:
Det föreslagna kapitlet om sysselsättning i rege-
ringskonferensen är själva grunden för det fortsat-
ta arbetet. Det är nu att märka att alla länder stöder
detta, möjligen med något undantag. Låt mig spe-
ciellt nämna att Tysklands kansler Kohl under
mötet sade att EU måste ta ett samlat ansvar för
sysselsättningen och att ett särskilt kapitel i det
kommande fördraget är önskvärt.
Jag påpekade vidare vikten av att den inre mark-
naden fullföljs.
Den s.k. enhetsrapportens budskap om en bättre
utbildning och kompetens skall understödjas.
Jag anser att vi på unionsnivå måste sätta specifika
mål för att t.ex. ungdomar skall beredas utbildning
eller sysselsättning inom klart avgränsad tid.
Målsättningar som slås fast på unionsnivå har en
samlande effekt på ansträngningarna i medlemslän-
derna.
Rapporten om samordning av ekonomisk politik
och strukturpolitik - den s.k. Rasmussenrapporten -
måste följas upp. I den finns fastslaget att EU är en
ekonomisk enhet och att det finns en potential för
gemensamma insatser.
De regionala initiativen är viktiga. Kommissionen
har föreslagit territoriella pakter för sysselsättning,
och själv skrev jag tillsammans med Danmarks
statsminister Poul Nyrup Rasmussen under en avsikts-
förklaring om ett gemensamt arbete i Öresundsregio-
nen. Jag uppmanade mina kolleger att arbeta vidare
på den formen av gränsöverskridande regionalt sam-
arbete.
De gamla sätten att bekämpa arbetslösheten räcker
inte. Europa söker nu nya lösningar. Det finns en stor
öppenhet för detta bland medlemsländerna.
Så till frågan om kampen mot narkotika och or-
ganiserad brottslighet. Europeiska rådet manifesterade
en bred vilja att fördjupa samarbetet inom EU för att
bekämpa den farsot om narkotikan utgör. Åtgärder
skall vidtas på bred front. Det handlar om krafttag
mot nya syntetiska droger, ett fördjupat samarbete
mellan polis och tull, utvecklat samarbete med USA,
Latinamerika, Ryssland, osv.
För svensk del är det också viktigt att Europeiska
rådet slår fast att de narkotikaåtgärder som vidtas på
EU-nivå inte på något sätt kan hindra något medlem-
sland att bibehålla eller införa strängare regler.
Vid Dublinmötet rådde stor enighet om att kam-
pen mot den internationella organiserade brottslighe-
ten måste intensifieras. Europeiska rådet enades om
att inrätta en högnivågrupp för att utarbeta förslag till
konkreta förändringar som krävs för att underlätta
kampen mot den internationella brottsligheten. En
handlingsplan skall vara klar redan i månadsskiftet
mars-april 1997.
Detta arbetssätt, att utifrån praktiska behov analy-
sera vilka åtgärder som krävs, ligger helt i linje med
svenska önskemål. Vi går från ord till handling. Det
är också det sätt på vilket vi arbetar mot organiserad
brottslighet inom ramen för Östersjösamarbetet, vilket
på mycket kort tid börjat ge resultat.
I kampen mot den internationella organiserade
brottsligheten kan Europol spela en viktig roll. Därför
ansåg mötet att Europol inte bara som i dag skall ha
analyserande utan också bör få operativa funktioner.
Europol skall exempelvis kunna förmedla kontak-
ter mellan olika polismyndigheter, informera nationel-
la polismyndigheter om brottslighet som Europol fått
kännedom om, bistå nationella polismyndigheter i
metodutvecklingsarbetet samt kunna dela med sig av
sin kunskap och sina erfarenheter till nationella myn-
digheter. Nyckelorden är alltså stöd och hjälp till
nationella polismyndigheter.
Fru talman! Slutligen till frågan om utvidgningen.
Sverige har under lång tid strävat efter att understödja
kommissionens förberedelsearbete inför de komman-
de utvidningsförhandlingarna. Kommissionen har för
avsikt att göra ytterligare ansträngningar för att för-
stärka hjälpen till ansökarländerna i perioden före
själva medlemskapsförhandlingarna. Detta program
kommer att presenteras några månader efter Amster-
dammötet nästa sommar.
Vid det särskilda mötet med de numera elva ansö-
karländerna redogjorde dessa för sitt intensifierade
förberedelsearbete inför de medlemskapsförhandling-
ar som förhoppningsvis skall ta sin början inom ett år.
Fru talman! Sammanfattningsvis: Dublinmötet in-
nebar viktiga beslut för EMU-processen. Det irländs-
ka utkastet till nytt fördrag - som vi ansåg vara
mycket positivt - har fått stöd av alla länder och är
basen för de fortsatta förhandlingarna. Den samlade
kampen mot Europas största problem, arbetslösheten,
går vidare. En europeisk handlingsplan mot interna-
tionell organiserad brottslighet skall tas fram. Tidta-
bellen för utvidgningsprocessen bekräftades.
I alla dessa fem för Europa viktiga frågor har
Sverige kunnat ge konkreta bidrag. Återigen har det
bekräftats att det är bättre att sitta vid bordet och delta
än att sitta utanför och påverkas utan att själv kunna
påverka. Detta är den viktiga slutsatsen av Dublinmö-
tet. Det betyder också att arbetet kontinuerligt fortgår.