Fru talman! Det har jag naturligtvis, och för Sve-
riges del ser jag ingen viktigare fråga. Tänk er att vi
kan ha en situation framför oss då vi har ytterligare
fyra medlemsländer i EU kring Östersjön och då
dessutom Ryssland alltmer integreras i samarbetsavtal
med EU. Det är ett nytt Europa som växer fram.
Vad det här kommer att innebära för nästa gene-
ration tror jag inte att vi kan överskatta - om det sköts
rätt och om EU behåller sin kraft, om EU behåller sin
förmåga att fatta beslut och om EU inte blir en förla-
mad organisation. Det är just den frågan man avser att
hantera när man diskuterar hur man fattar beslut i en
grupp av 26 länder som förut har präglats av enhällig-
het i beslutsfattandet. Går det att övergå till ett annat
beslutsfattande, och hur ser det i så fall ut? Det är
viktigt för utvidgningen att den frågan löses. Exakt
hur vet jag inte i dag, men under våren blir det en av
de saker vi får ägna mycket tid och kraft åt. Jag delar
Helena Nilssons allmänna bedömning av hela ut-
vidgningsfrågan.