Fru talman! Det törs jag inte på rak arm spekulera
i. Det kanske vore önskvärt, det är möjligt. Men då
infinner sig säkert en hel del andra frågeställningar
som genast skall lösas.
Den ilska vi känner beror på att när vi samarbetar
stater emellan - stater som är suveräna - har vi ändå
vår egen lagstiftning, våra egna domstolar och våra
egna polismyndigheter. Dessa skall samarbeta. Men
vi kan inte samarbeta mer än genom samordning och
samverkan. Vi kan inte ta ytterligare ett kliv och
åstadkomma något gemensamt europeiskt. Då skall
man också ha gemensam europeisk lagstiftning, då
kommer säkert krav på en europeisk lagstiftande
församling, och så byter hela frågan karaktär. Jag tror
inte att det handlar om under vilken pelare det hela
ligger; problemet kvarstår ändå.
Nu får vi se hur långt det här räcker. Våra med-
borgare i Europa vill att vi skall göra mer åt detta.
Samtidigt ser vi att konflikten finns, med överstatlig-
heten som växer fram. Den vill våra medborgare
heller inte ha, det är jag ganska säker på.
Vi får kämpa på, Holger Gustafsson och jag, och
försöka hitta en mer listig lösning på det här. Men just
nu kom vi inte längre än så här vid Dublinmötet.