Fru talman! Det sista skall kanske inte vi avgöra.
Min poäng är att den som följer rapporteringen från
Europa i dag ser ju att det stenhårda nyliberala sys-
temskiftet saknar politisk legitimitet. Projekten går ju
in i väggen så att säga. De länder som förut berömde
sig av att ha mycket välskötta statsfinanser och som
aldrig skulle komma i konflikt med t.ex. kriteriet om
ett underskott på tre procent sitter ju i dag med väldi-
ga problem att nå just det kriteriet. De kan inte föra
den politik som de förut trodde att de skulle kunna
föra för att ta ned utgiftssidan. Det nyliberala tänkan-
det som ansats för att hantera underskottsproblemen i
Europa har ju tömt sin kraft. Det är lätt att se på näs-
tan varje TV-sändning.
Nu märker vi faktiskt en uppslutning från medbor-
garna i Europa omkring välfärdsstaterna. Man vill ha
kvar sina förmåner i välfärdssystemen. Det är inte
bara i Sverige det är så. Man är säkert också beredda
att betala skatt för det. Det kommer att gå att kombi-
nera detta med en ansvarsfull ekonomisk politik. Min
förutsägelse är att vi får se ett skifte i politiken i Eu-
ropa bort från det nyliberala och över till en mer
klassisk välfärdspolitisk hållning, eftersom den är bäst
också för jobben.