Fru talman! Det är en fråga som det finns anled-
ning att reflektera över. Först och främst har många
av de länder som anses som självskrivna i första
gruppen i EMU betydligt värre strukturella bekymmer
i sin ekonomi än vad Sverige har. Det är också en av
de saker vi får vänja oss vid nu: Sverige har så god
ordning i sina offentliga finanser och så hög produk-
tivitet och effektivitet i näringslivet att vi tillhör de
bäst fungerande ekonomierna i Europa. Vi trodde inte
för några år sedan, varken Mats Odell eller jag, att det
skulle bli på det sättet.
Men visst finns det en del problem kvar, och då
infinner sig det gamla normspöket. Är politikerna i
Sverige så slappa och beslutsapparaten så dålig att
man inte klarar av att hantera sådana bekymmer, utan
behöver ha en norm som lägger fast inom vilken ram
man skall hålla sig, och man alltså därför bör gå med i
EMU?
Jag tror inte alls på det synsättet. Jag tror att vi är
fullt kapabla att hantera våra egna ekonomiska be-
kymmer. Det har vi visat de senaste åren. Att man får
en norm att hålla sig till är inget motiv för att gå in.
Jag tror inte att de strukturella bekymren i svensk
ekonomi är så stora att de diskvalificerar oss för ett
medlemskap - inte om man jämför med andra som nu
anser sig vara självskrivna som medlemmar i den
monetära unionen. Det är faktiskt också så att de
strukturella diskussionerna om det som är grundläg-
gande förutsättningar i ekonomin alltid kommer att
föras, oavsett om man är medlem i EMU eller inte.
Jag tror inte att det resonemang som Odell för är
ett motiv för att stanna utanför eller gå in. Jag tror att
det resonemanget lever sitt eget liv, oavsett vilket
beslut man fattar. Jag vänder mig mot den lösning
som bär normpolitikens drag, dvs. att man skall sätta
på oss något slags disciplinerande ram som vi skall
hålla oss inom.
Det finns inga bra minnen från den tid på 80- och
90-talet då vi levde efter de reglerna i svensk ekono-
misk politik. Det var trista år. Det var dåliga år. Det
har varit bättre de senaste åren när vi själva har tagit
tag i problemen och rett ut våra bekymmer. Det kan vi
också i framtiden.