Fru talman! Låt mig först säga något om EMU-
beslutet. Det är rätt som Peter Eriksson säger. I folk-
omröstningen sade vi att vi kommer att ta ställning till
detta senare. Det skall vi göra. Vi har ju sagt tydligt
att det skall ske i höst, 1997, i Sveriges riksdag. So-
cialdemokratin förbereder sig genom en omfattande
folkbildningskampanj där våra medlemmar just nu
sitter i studiecirklar, går på möten, skriver debattartik-
lar och försöker att tränga in i frågan och bilda sig.
Varje stort beslut skall ha en sådan fas. Vi skall lära
av EU-beslutet och den ångest som följde med det
beslutet. Vi skall lära av det och se till så att det här
beslutet fattas på ett sådant sätt att människor inte
känner att de är, om inte litet förda åt sidan, så åtmins-
tone inte litet efter i beslutsfattandet. Det är viktigt för
oss.
Vi socialdemokrater tar ställning på vår kongress i
höst. Sedan går frågan till riksdagen för ett ställnings-
tagande här. Sedan är det riksdagen som förfogar över
besluten om folkomröstning eller inte. Jag har inte
upplevt att det finns en majoritet i riksdagen för att
folkomrösta ens med de speciella regler för majorite-
ter som finns i den här frågan. Det verkar som om det
finns en beredskap för att ta ställning i Sveriges riks-
dag under hösten 1997 omkring ett svenskt deltagan-
de i EMU. Vi har vår förberedelseprocess. Jag hoppas
att andra partier hanterar detta på samma noggranna
sätt.
Jag kan ge frågaren rätt i att det finns all anledning
att ge frågan om EMU rätt proportioner. En mycket
stark europeisk centralbank, som saknar den balans
som centralbankerna har i varje land i en självständig
finanspolitik, kan mycket väl komma att upplevas
som något demokratiskt ohållbart och skapa en väl-
digt konstig attityd och en väldigt konstig opinion
kring Europafrågan i många av Europas länder.
Med vår demokratiska tradition är EMU-frågan
mycket större än bara en diskussion om monetär poli-
tik, räntesättning och valutor. Det är också en fråga
om vilken typ av union som växer fram. Det har jag
pekat på hela tiden. Går det att undvika ett gemensamt
europeiskt beslutsfattande om finanspolitiken - ja
eller nej? Om svaret är ja kan vi säkert leva med en
monetär union. Men om detta leder fram till ett ge-
mensamt europeiskt beslutsfattande om finanspoliti-
ken växer en federation fram i Europa, och den tror
jag inte att svenska folket vill ha. Det är detta det
handlar om. Det måste vi diskutera öppet och ingåen-
de utan prestige så att vi är kapabla att fatta ett beslut
i höst när vi kommer dit.