Fru talman! Det är lätt att hålla med Jan Lindholm om att det går långsamt. Med den nuvarande regeringen går det väldigt långsamt på vissa punkter. Det är kärnan i dagens diskussion.
Med anledning av Chatrine Pålssons och min debatt sade Jan Lindholm att det tydligen hade hänt något på den borgerliga sidan. Ja, jag hoppas att det fortsätter hända saker, så att vi kan beteckna oss som nya partier då och då. Den aspekten fanns ju med i partiledardebatten också.
På just den här punkten måste jag dock tyvärr erkänna att den ståndpunkt som jag talar för här hade jag redan 1994. Jag satt inte i riksdagen då, men jag var med och utredde tandvårdsfrågorna när förslaget om en fast avgift - det som då kallades premietandvård, men nu kallar vi det abonnemangstandvård - arbetades fram.
Det går an att säga att vi på sikt ska ha samma regler för tandvården som för vård av resten av kroppen. Men då måste man också fråga sig vad det är för regler vi ska ha. Ska privata vårdgivare, som ju står för hälften av vuxentandvården, ha fri dragningsrätt på försäkringen, eller ska vi ha en granskning när det är privata vårdgivare?
Jag säger igen: Se på USA, där man har en stor andel privat vård. Där gör man i varje försäkring självklart en granskning innan man ger klarsignal för stora ingrepp, såvida det inte rör sig om akutsjukvård. Om det är stora planerade kirurgiska ingrepp är det klart att man måste granska det från försäkringsgivarens sida. Det måste man i Sverige. Det är därför vi har köer i äldrevården. Där har man infört en typ av högkostnadsskydd som inte är så väl genomtänkt, även om det för den enskilde är positivt.